Fyrskepp

Från fyrwiki
Version från den 22 december 2013 kl. 13.13 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Historik om fyrskepp 

	(Bild på: Fyrskepp Nr 32 Fladen i utförande för tjänst vid fyrskeppsstation Vinga åren 1929-1965.)

Fyrskepp utgjordes av fartyg med anordning för att avge fyrljus.

  • Senare försågs de även med utrustning för mistsignal och radiofyr.
  • Fyrskeppen placerades på platser där landbaserade fyrar inte gav tillräcklig ledning för sjöfarande.
  • Fyrskeppet låg förankrat på sin station med hjälp av kraftiga ankare och kätting.
  • Under dager tjänade ett eller två stora, röda klot i masterna som tecken på att det låg på sin position, under mörker lyste fyrljuset.

1731 lades världens första fyrskepp ut. Det posterades i Themsenmynningen vid banken Nore Sand.

  • Masten var försedd med en horisontell rå med en i vardera änden placerad lanterna.
  • De två fyrljusen gjorde att fyrfartyget kunde skiljas från vanliga ankarliggare, vilka bara förde ett ljus.
  • 1736 lades världens andra fyrskepp ut. Det placerades vid Dudgeon Shoal. Även detta engelska skepp var försett med två lanternor som fyrljus på en rå.
  • 1812 skaffade Ryssland sitt första fyrskepp.
  • 1829 skaffade Danmark sitt första fyrskepp. Det lades ut vid Läsö Trindel i Kattegatt.

1831 skaffade Sverige sitt första fyrskepp. Det lades ut vid Falsterborev och utgjordes av fyrskepp Nr 00 Hermina, en av Lotsverket inhyrd jakt. Hon försågs med fyrutrustning, två mindre kanoner för mistsignalering samt ankare och kätting. Hon lades ut 1831 den 28 juli på 5-6 famnars djup. Fartyget var dock i minsta laget och inte helt lämpat för uppgiften.

  • Det dröjde till 1844 innan nästa fyrskepp lades ut i Sverige, fyrskepp Nr 0 Cyklop, även hon på fyrskeppsstationen Falsterborev.
  • 1856 skaffade Norge sitt första fyrskepp. Det lades ut vid Lepsöyrevet vid Ålesund.
  • 1868 skaffade Finland sitt första fyrskepp. Det lades ut vid Qvarken (Snipan) i Östra Kvarken.

1872 var i svenska vatten 9 st ”fyrfartyg” utlagda vid: Falsterborev, Finngrunden, Grepen, Grundkallen, Jerskullen (i Karlskrona), Svenska Björn, Svinbådan, Sydostbrotten samt Utgrunden.

  • Även i Vänern fanns ett fyrskepp, nämligen Megrundet (1883-1919), och var det enda fyrskepp i Sverige, som inte ägdes av Kronan. Det innehades av Venerns Seglationsstyrelse.

1929, den 31 december, förfogade det svenska Lotsverket över 25 stycken fyrskepp.

1972 drogs den sista svenska i drift varande fyrskeppsstationen in. Det var Falsterborev. På plats tjänstgjorde då fyrskepp Nr 28 Reserv. Hon ersattes av en kassunfyr.

Fyrskeppsstationer

Historik

Läget för fyrskeppsstationerna, fyrskeppens placeringsplats, valdes så att de dels skulle ge bra vägledning för sjöfarande och dels för att ge en bra förankring för fyrskeppen.

  • I Sverige har 24 stycken fyrskeppsstationer varit i bruk. På dessa har totalt 37 olika fyrskepp varit utplacerade.
  • Norge har haft 2 fyrskeppsstationer. Där har 3 olika fyrskepp varit posterade.
  • I Finland har 12 fyrskeppsstationer varit i bruk. På dessa har summa 15 bemannade fyrskepp plus tre obemannade varit utplacerade.
  • I Danmark har 22 stycken fyrskeppsstationer varit i bruk.

Klickbar karta

	(Här skall kartan in)

Tabell svenska fyrskeppsstationer

År Fyrskeppsstation Placering Ersatt av

Fyrskepp

Enligt internationell praxis målades fyrskeppen röda, med stora vita bokstäver längs fartygssidorna med namnet på placeringen. I Norden låg fyrskeppen ute på sina stationer under den isfria säsongen.

  • Fyrskeppen var ofta byggda för en viss fyrskeppsstation men kom vanligen att tjänstgöra vid flera.
  • Då ett fyrskepp bytte stationering fick det ändrat namn på sidorna.
  • Ibland blev de överförda till reservflottan.
  • De blev moderniserade ett antal gånger för att motsvara den förändrade tidens krav.
  • De utrustades på 1900-talet med den tidens "high tech".

De tidigaste fyrskeppen saknade maskineri för framdrivning.

  • De fick därför seglas eller bogseras.
  • De fyrskepp som byggdes under 1900-talet var i regel utrustade så att de för egen maskin kunde komma ut till sin position respektive komma tillbaka till hamn undan isen för att få underhåll.
  • De med isförstärkt skrov kunde ligga ute nästan året runt.

Tabell svenska fyrskepp

Tjänsteår Nummer & namn Byggår Tjänstgjort vid

Fyrljus

Mistsignalering

Mistsignal avgavs för att varna eller vägleda. De gavs antingen med mistklocka (typ kyrkklocka) eller med mistsignalkanon (mindre kanoner, typ nickhakar).

Se Mistsignal

Undervattenssignalering Historik

Undervattensklocka och så kallad vattenmist (VMS) utvecklades för signalering under vattenytan.

  • Undervattensklockan var en i vattnet nedsänkt mistklocka med fjärrmanövrerad kläpp. 1923 installerades en sådan på fyrskepp Nr 23 Kopparstenarna.
  • Vattenmist bestod av en elektriskt driven membransändare som sänktes ner i vattnet och satt i ett klockliknande hölje. Detta hängde i en egen dävert och sänktes ner i vattnet vid osiktigt väder. Vattenmisten sände en ton med frekvens 1050 Hz. Den matades med en effekt av några kW. Signal sändes ut en gång per minut.

För att dra nytta av detta hade navigatören sitt fartyg utrustat med undervattensmikrofon. Med en sådan på båda sidorna på fartyget kunde riktningen till vattenmisten bestämmas. Vattenmist och radiofyr var synkroniserade. Genom att ta emot de båda utsända signalerna och mäta tiden dem emellan kunde avståndet bestämmas.

1927 installerades Sveriges första vattenmist på fyrskepp Nr 25 Finngrunden (station Finngrunden).

1929 installerades vattenmist på Vinga fyrskepp (fyrskepp Nr 32 Fladen). Förutom på dessa var bland annat Falsterborev och Trelleborg kassunfyr (Trelleborgs angöring) utrustade med vattenmist. Vid den sist nämnda satt sändaren för vattenmisten 100 m öster om och på 12 meters djup. Färjorna som trafikerade Tyskland använde sig av detta fram till 1950-talet.

Radiofyrar Historik

Tidigt utrustades fyrskeppen med cirkulär radiofyr och kom att ingå i kedjor med andra radiofyrar.

  • Med hjälp av en vanlig radiomottagare försedd med riktningskänslig antenn kunde navigatören pejla in flera sändare med känd position och därigenom bestämma sitt läge genom krysspejling.

Strömmen till radiosändarna togs från egna kraftaggregat ombord.

  • Vid klart väder sände de flesta radiofyrar endast under de två första minuterna varje halvtimma.
  • Under osiktigt väder sände man hela tiden.
  • Generatorerna för mistsignaleringen var ju då igång och man hade god tillgång till ström till radiosändaren.
  • Strömmen togs annars från blybatterier, som laddades från dieselgeneratorerna under natten.

1927 placerades cirkulär radiofyr på fyrskepp Nr 25 Finngrunden (station Finngrunden). Våglängd 950 m (315, 8 kHz). Igenkänningssignal "J" sänt på morse 2 gånger följt av 15 pip med period 30 s. Signaleringen var synkroniserad med mistsignaleringen (vattenmist).

1928 fick fyrskepp Nr 23 Kopparstenarna (station Västra Banken) utrustning för cirkulär radiofyr. Därnäst fick 1929 fyrskepp Nr 32 Fladen (station Vinga fyrskepp) utrustning för cirkulär radiofyr.

Dramatik

Bottenslitaget på kättingen kunde bli stort på grund av sjöhävning och varierande vind- och strömriktning. Draggning och påsegling var påtagliga risker.

1868, i oktober, i en storm brast ankarkättingen för det finska fyrskepp nr 4F Qvarken (Snipan).

  • Man lyckades dock segla fartyget till Vasa, få ett nytt ankare och återgå till sin position.
  • Följande höst hände det igen.

1914-1919 var fyrskeppsstationen Falsterborev tillfälligt indragen på grund av första världskriget.

1917 sänktes fyrskepp Nr 20 Grepen genom påsegling när hon låg vid stationen Grepen.

  • Besättningen klarade sig.
  • Hon bärgades, reparerades och lades åter ut på sin station.

1924 i april skadades fyrskepp Nr 16 Kopparstenarna allvarligt genom brand och sjönk kort tid senare på sin station vid Fladen.

  • Hon bärgades aldrig.

1929 en natt med gott väder blev det norska fyrskeppet vid Ildjernsflu påseglat och sjönk.

  • Hon ersattes senare av ett nytt.

1931 ramponerades styrhytten på det finska fyrskepp nr 14F Kemi av en storm.

1944 på väg från positionen in till Vasa gick det finska fyrskepp nr 9F Snipan i snöstorm på grund och sjönk på tre meters djup.

  • Fyrutrustningen bärgades.
  • Skrovet blev vrak.

1948 hade fyrskepp Nr 24 Reserv tjänstgjort vid Vinga fyrskeppsstation.

  • På resa därifrån gick hon på grund utanför Nidingen.
  • Vid bogsering sjönk hon, bärgades och rustades upp.

1954 gick fyrskepp Nr 22 Västra Banken hårt på grund i dåligt väder.

  • Hon var på väg från sin stationering på Norströmsgrund då det hände.

1969 slutade fyrskepp Nr 2B Almagrundet sin planerade tjänst vid Malmö redd och draggade i storm in till Limhamns hamn, bogserades till Malmö, där hon kom att förfalla och blev instängd av en bro, som kom att byggas.

1971 brast ankarkättingen på det finska fyrskeppet nr 14F Kemi i en svår storm.

  • Efter strapatser lyckades man klara henne i skydd i Ajos.

Personal

Bemanningen på fyrskeppen utgjordes som regel av 5-8 personer.

  • Som kompensation för den hårda och enformiga tjänstgöringen ombord på fyrskeppen åtnjöt personalen en jämförelsevis lång semester (högst 3 månader per år, där påmönstringsperioden omfattade hela året), dels även så kallat fyrskeppstillägg utöver den ordinarie lönen. Detta beräknades efter per dag tjänst ombord.

Sökbart register personal

På Svenska Fyrsällskapets hemsida finns en länk till ett sökbart register på svensk personal som tjänstgjort på fyrskepp och fyrplatser.

Lots

Vissa fyrskepp tjänade även som stationer för lots. På det fyrskepp som låg vid Falsterborev fanns lots. 1872 signalerades att lots fanns ombord genom att en vit och blå flagg var hissad. Även fyrskeppsstationen Sjollen / Malmö redd tillhandahöll lots. "Då lotsflagg blåser finns lots ombord."

På den finska fyrskeppsstationen Äransgrund / Helsinki tjänstgjorde även fyra lotsar från Gråhara för lotsning till Helsingfors.

Under andra världskriget fungerade det finska fyrskepp nr 18F Storbrotten som rörlig lotsstation i Ålands skärgård.

Det svenska fyrskepp Nr 32 Fladen låg under andra världskriget som tillfällig lotsstation i Långörännan utanför Strömstad.

  • Det var tillfälligt indraget från sin ordinarie plats som fyrskepp. Här bytte man från norsk till svensk lots eller vice versa.
  • Den till Sverige inkommande göteborgstrafiken, i folkmun kallad "lejdtrafiken", gick i en "skyddad" lotsled på svenskt inre vatten härifrån och till Göteborg.
  • Under resan dit kunde lots bytas t.ex. vid Smögen, Marstrand och/eller Vinga, innan en hamnlots förde fartyget till kaj.
  • Vid en resa upptäcktes 40 stycken drivande minor.

Nedläggning

På 1950-talet började fyrskeppsstationerna och därmed fyrskeppen att ersättas med bottenfasta utsjöfyrar.

  • Pådrivande faktorer var den höga och ökande kostnaden för personal och fartyg.
  • På grund av ändrade arbetsavtal i slutet av 1950-talet skulle personalstyrkan behöva utökas betydligt för att bibehålla bemanning dygnet runt på svenska fyrplatser och fyrskepp.
  • Därutöver skulle det kosta stora summor att modernisera personalutrymmen och den tekniska utrustningen.
  • För att kunna ersätta fyrskeppen utvecklades kassunfyrar. Sådana började att byggas på löpande band. Teleskopfyren patenterades 1957.
  • Dimdetektor utvecklades för att utan mänsklig hand sköta mistsignaleringen på utsjöfyrarna.
  • Även den tekniska utvecklingen av elektroniska navigationshjälpmedel som Decca Navigator och radar bidrog till förutsättningarna för att ta bort fyrskeppen.

1965 återstod 7 av de förutvarande 24 svenska fyrskeppsstationerna.

1968 drogs den norska fyrskeppsstationen Ildjernsflu in, den sista norska i drift.

1972 drogs den svenska fyrskeppsstationen Falsterborev in, den sista svenska i drift. På plats tjänstgjorde då fyrskepp Nr 28 Reserv. Fyrskeppsstationen ersattes av kassunfyr Falsterborev.

1974 drogs den finska fyrskeppsstationen Kemi in, den sista finska i drift. På plats tjänstgjorde då fyrskepp nr 14F Kemi, som ersattes av en utsjöfyr med samma namn.

1988 drogs den danska fyrskeppsstationen Mön SO in, den sista danska i drift.

Det i Östersjön sista fyrskeppet i bruk var Ventspilskij, som tjänstgjorde vid den lettiska kusten fram till 1990-talets första hälft.

Bevarade fyrskepp

Fyrskeppen, som nu inte längre behövdes för sin avsedda tjänstgöring, kom fortsättningsvis att användas som arbetsfartyg, till exempel som moderfartyg för sjömätning eller som pråmar, eller såldes till privatpersoner eller skrotades.

I Sverige finns tre fyrskepp bevarade för allmänheten.

Därutöver fanns 1999 följande gamla fyrskepp att beskåda:

I Finland fanns 1999 tre fyrskepp bevarade.

  • I hamnen i Kotka låg finska fyrskepp Nr 11F Relandersgrund och användes som restaurangfartyg.
  • I Vasa låg finska fyrskepp Nr 12F Kalbådagrund och användes som restaurangfartyg.
  • I Helsingfors utanför Finlands Sjöhistoriska museum låg finska fyrskepp Nr 14F Kemi som ett flytande museum.
  • I Belgien i Nieuwpoort fanns 1999 det en gång svenska fyrskepp Nr 28 Reserv och användes som restaurang.


Jfr mistsignal, radiofyr, lots, Lotsverket, kassunfyr, fyr, fyr- och handelshistoria.

Hämtad från "https://mail.fyr.org/wiki/index.php?title=Fyrskepp&oldid=1226"