Lotsbarnskola

Barn på Storkläppen

Pater Noster 1922 examen i lotsbarnskolan. Arkiv Cornelius Nyström

Lotsbarnskolan började 1845 på fem lotsplatser i Stockholms skärgård. Figur Leif Elsby

1874 verkade lotsbarnskolan på 19 platser. Figur Leif Elsby

Lotsbarnskolan verkade 1845-1925 på nära 70 platser. Figur Leif Elsby

Ölands Norra Udde skola

Skolan på Vinga med lärarinna Berta Svensson. Foto från 1930-talet

Lotsbarnskolan på Vinga hade ett eget hus. Foto Lars Wässing

Gotska Sandön 1951 då skolan drevs av Skolverket i lokal tillhörig Lotsverket

lotsbarnskola, lokal skola för barn på ensligt belägna lots- och fyrplatser.

Sammanfattning

Lotsbarnskolorna verkade från 1845 till 1925 och det jämsides med övrigt skolväsende. De hade startats av Lotsverket och existerade i 80 år innan de gick ihop med landets övriga skolor. På några fyrplatser kom skolor att drivas även i fortsättningen, men nu i det allmännas regi.

Sverige var på 1800-talet en militärdiktatur och kännetecknades av analfabetism. År 1842 kom en reform om folkskola för alla barn. Till skillnad från många andra insåg lots- och fyrfolk värdet av utbildning. Det gick trögt att starta skolorna. Militären, som Lotsverket tillhörde, tappade tålamodet. I ett kungligt brev angavs att - och hur - skolor skulle införas för lotsarnas barn, så kallade lotsbarnskolor. Men fyrfolket som hade samma arbetsgivare kom att få vänta cirka 50 år innan deras barn inkluderades. De fick under tiden inackorderas på fastlandet och gå i sockenskola.

Militären hade redan utbildningsverksamhet för sin personal, dels för att utbilda befäl samt dels för påfyllning underifrån via skeppsgossekåren. Steget till att även utbilda lotsarnas barn var ganska naturligt.

År 1845 startade skolor på fem lotsplatser i Stockholms kustband. Senare tillkom fler, också de kring Stockholm, men även vid Västervik, Karlskrona och Göteborg. Skolorna verkade på totalt nästan 70 platser, som kunde vara olika från ett år till ett annat. Resurserna räckte till cirka 23 platser årligen och cirka 400 elever. De var barn till lotsar men även till övriga skärgårdsbor. Lärarna kunde verka i en, ibland två skolor, med 100 till 200 dagar undervisning per år. En lärare kunde ha upp till 60 elever.

De grundläggande skolämnena var läsa, skriva och räkna uttryckt som innanläsning, katekes, biblisk historia, geografi, svensk historia, naturlära, räkning och skrivning. År 1909 var antalet möjliga skolämnen 19 stycken. Varje ”skolår” avslutades med examen och skriftliga betyg. I kustsamhällena kom lotsbarnskolorna att få en viktig uppgift. Man verkade i en miljö där livet på havet stod på spel.

Västra lotsdistriktet skrev avtal, där tre lärarinnor undervisade vardera på 3-4 lotsplatser, summa 9-10 skolor årligen. Formen kallades ambulerande skola med cirka 90 undervisningsdagar på varje plats. Det var vad pengarna räckte till. När fyrfolket sedan inkluderades blev skolformen huvudsakligen ambulerande. Sverige norr om Arholma i Stockholms skärgård fick vänta till efter 1890 på lots-barnskola, som då också blev av typen ambulerande.

Platser med lotsbarnskola

lpl efter namnet anger lotsplats, i annat fall fyrplats. Från Haparanda till Koster ...

Leskär lpl, Bjuröklubb lpl, Stora Fjäderägg, Bergudden, Holmögadd lpl, Brämön, Storjungfrun, Björn, Örskär, Understen, Svartklubben, Arholma lpl, Söderarm lpl, Tjockö lpl, Svenska Högarna , Furusund lpl, Husarö lpl, Grönskär, Sandhamn lpl, Runmarö lpl, Dalarö lpl, Huvudskär lpl, Landsort lpl, Häradskär lpl, Gotska Sandön, Östergarn, Fjuk, Idö lpl, Strupö lpl, Kråkelund lpl, Vållö lpl , Svartö-Dämman lpl, Garpen, Långören lpl, Aspö lpl, Ernemara lpl, Godnatt, Utlängan, Utklippan lpl, Hallands Väderö lpl, Tylö, Skrivareklippan, Nidingen, Mönster lpl, Vrångö lpl, Tistlarna lpl, Brännö lpl, Vinga lpl, Långedrag lpl, Hönö lpl, Rörö lpl, Kalvsund lpl, Erholmen lpl, Pater Noster, Grönskären lpl, Måseskär, Hållö, Smögen lpl, Klövskär Väderöarna lpl, Väderöbod, Dyngö lpl, Hafstesund lpl, Svangen, Ursholmen, Nordkoster lpl

Skolan i samhället

1842 kom folkskolestadgan, som påbjöd obligatorisk skolgång för alla barn i Sverige. Det ankom på varje församling att inrätta och bekosta minst en folkskola. För att utbilda lärare skulle enligt folkskolestadgan också lärarseminarier grundas i Sverige.

Den nya folkskolan kom att växa fram längs tre ”linjer”:

• Sockenskolor blev de vanliga och utgjorde huvuddelen av det allmänna skolväsendet
• Specialskolor vid järnbruk och större gods ingick i det allmänna skolväsendet
• Lotsbarnskolor kom efter tre år och var först underställd militär och senare civil ledning

1858 infördes småskolan i Sverige.

1878 blev folkskolan sexårig.

Lotsbarnskolor

1845, den 19 juni, utfärdade Lotsstyrelsen förordningen om lotsbarnskola.

Exempel

• 1888 antogs den då 20-åriga Augusta Lindgren till lärarinna och extra tjänsteman i Östra lotsdistriktet. Hon kom att tjänstgöra en termin vardera (3-4 månader) på Strupö lpl, Fjuk och Häradskär lpl.

1925 ställdes lots- och fyrbarnskolan under Skolöverstyrelsens överinseende.

1930 fanns fortfarande någon enstaka skola i bruk.

• 

  Mariana Wounsch, lärarinna på Vinga, Tylö m.fl.

• 

  Blenda Johansson, lärarinna på Väderöbod m.fl.

• 

  Barn

Om och när

När det på en lots- eller fyrplats fanns minst 3-4 barn i skolåldern blev det undervisning.

• Barn av varierande ålder fick samsas i en och samma klass.
• Lärarna var nästan alltid kvinnliga. De ambulerade från skolplats till skolplats.
• Ett "läsår" här hade längden 3-4 månader.
• Undervisningen var av hög kvalitet.
• Trots den korta tiden lärde man sig minst lika mycket som de som gick ett helt år i skola iland.

Som skolsal användes ett rum i fyrmästarens bostad, eller en del av någon ekonomibyggnad t ex brygghuset, eller ett iordninggjort vindsutrymme där ofta även lärarinnan bodde.

• Enstaka fyrplatser hade särskild skolbyggnad, t ex Gotska Sandön, Hanö, Vinga och Understen.
• Det hände att "fröken" blev fast som hustru på fyrplatsen genom att tycke uppstod med någon av personalen.

När antalet barn på platsen var för få blev det ingen lotsbarnskola.

• Barnen fick då inackorderas iland för att gå i skolan där.
• Det kunde ske hos en släkting, eller att hustrun hyrde ett rum och flyttade med iland, eller att man avtalade med en familj som kanske redan hade ett par barn. Ett barn mer eller mindre att ta hand om gjorde då inte så stor skillnad.

Och sedan

1925 överfördes organisationsformen lotsbarnskola till de allmänna skolmyndigheterna. Men man undantog byggnader och lokaler. Om de tillhört Lotsstyrelsen kom de även fortsättningsvis att tillhöra den. När de ambulerande lotsbarnskolorna kom att upphöra fick barnen längre väg till skolan. Flertalet måste då bo på fastlandet och vara hemifrån i månader.

Inte att förväxlas med organisationsformen lotsbarnskola kunde det även fortsättningsvis finnas skolor och undervisning på flera lots- och fyrplatser. Exempel var Vinga, Gotska Sandön, Landsort, Understen med flera. År 1948 kungjordes att vad gällde skollokaler på lots-och fyrplatser var det Lotsstyrelsens ansvar att ordna med det. Däremot var det skolmyndigheterna som svarade för lärare och läromedel.

Jfr amiralitetet, skeppsgossekåren, Lotsverket, Gotska Sandön, Hanö, Häradskär, Klövskär, Väderöbod, Måseskär, Pater Noster, Understen, Vinga, Östergarn, Lotsverket, Lotsstyrelsen, personal.