Grönskären
Grönskären, svensk lotsplats utanför Skärhamn, Göteborgs lotsfördelning, Skagerack.
Lotsplatsen bemannad från mitten av 1870-talet till 1903. En hemsk olycka skedde här med 4 av lotsarna + 1 ytterligare person drunknade.
Lysekilsleden, dvs leden Marstrand - Lysekil genom Kyrkesund. V Kyrkesund
Om man klickar på "Satellit" och zoomar in kan man fortfarande se husgrunderna för lotsplatsens forna byggnader.
Lotsplats
WGS-84 Lat. N 58° 1,0' Long. 11° 27,2'.
Saxat från lotsarnastockholm.se
Grönskären-lotsarnas uppgift var att föra skeppen förbi de fruktade Pater Nosterskären, till Klädesholmen eller Marstrand i söder samt in till den inre farleden vid Hättan eller också norrut till Käringön.
Under mitten av 1870-talet anlades Grönskärens Lotsplats på Altarholmen utanför Herrön och fram till 1883 hade man lotspassning på Altarholmen såväl som i Kyrkesund.
1878 skedde en olycka där 4 av lotsarna drunknade + ytterligare 1 person.
1886 ny däckad lotsbåt.
1889 byggdes ett utkikshus.
1894 tillhörde lotsplatsen Göteborgs lotsfördelning. Då arbetade här lotsarna:
- Lotsförman: Gustaf Olsson, f. 1842
- Lots: Torbernt Pettersson, f. 1856
- Lots: Martin Ottosson, f. 1855
- Lots: Johan Bernhard Pettersson, f. 1853
- Lots: Olof Bernhard (Olsson) Bergström, f. 1854
- Lotslärling: John Oscar Sjöqvist, f. 1871
1896 byggdes ett lotsuppassningshus.
1903 lades Grönskären ned.
1905 revs husen och flyttades till Tistlarna i Göteborgs södra skärgård.
Ett arbetslag från Värmland svarade för såväl rivningen som sättningen av husen på Tistlarna. Transporten skedde i två etapper. Medan halva arbetslaget tog hand om den första båtlasten virke, rev den övriga arbetsstyrkan återstoden av byggnaderna och följde sedan med ned till Tistlarna, där de nyuppförda husen står än i dag.
Själva lotsutkiken förflyttades emellertid till en annan lotsplats invid Kungsbacka, och skolan förvärvades av Gollungberg för övernattningsändamål i skärgården, men är nu riven.
Boställe
Saxat från lotsarnastockholm.se
Det var på Altarholmen som lotsarna hade sin station och sina bostäder kring slutet av 1800-talet och in på det nya seklet. Här var det lättare att komma ut till öppna havet än från Kyrkesund, och det fanns en god hamn. Här hade såväl lotsbåten som de privata båtarna en naturlig och skyddad plats i det smala sundet mellan Altarholmen och Klädesskär. Vågbrytaren som även bildade brygga mellan de båda holmarna är emellertid nu delvis raserad.
I det större huset, enligt stengrunden 20 alnar gånger 16, hade det funnits tre lägenheter om vardera ett rum och kök, lägenhet och med en gemensam bakstuga. Den andra byggnaden hade varit för två familjer med ungefär samma utrymmen i varje bostad. Sammanlagt bodde alltså här fem familjer, oftast då mycket barnrika.
Det kunde hända att inte mindre än nio personer fick tränga ihop sig i en liten enrummare, en trångboddhet som naturligtvis medförde stora problem när familjefadern skulle ut på tjänstgöring vid de mest skilda tidpunkter på dygnet, både bittida och sent. En gång i slutet av 1800-talet lär befolkningen enligt en uppgift ha uppgått till närmare 40-talet personer, men allteftersom barnen växte upp fick de naturligtvis ge sig ut för att förtjäna sitt uppehälle. Vanligtvis rörde det sig härute om 20-talet personer.
En sommar fanns det t.o.m. en ko på Altarholmen, det var mästerlotsen Montelius som hade tagit ut den. Naturligtvis kunde den ej livnära sig av hällarnas magra bete utan måste få tillskott av hö som transporterades ut från Tjörn. Någon mer ko kom aldrig dit ut men naturligtvis bidrog får, grisar och höns till utkomstmöjligheterna. En del av lotsarna hade släktingar på Herrön, där de hyrde potatisland som de rodde över till och skötte vid olika tillfällen under somrarna.
Även om det var knappt om utrymmet inne i bostaden stod här oftast en vävstol. Varken lönen eller lotspengarna var ju stora. Allt måste drygas ut. Vadmanskläderna sydde man själv. Fiske och sjöfågeljakt lättade också på matproblemen. När det stundade till jul och årets stora högtid, födde man själv upp julgrisen, alltid blev det några godbitar över från hushållen till grismat. Julgranen hämtades i god tid inne på Tjörn, man trängde ihop sig kring gemensamt julbord i någon av lägenheterna, delade ut de små enkla julklapparna och sjöng de gamla kända psalmerna.
Lotsbarnskola
I skolhuset, endast fem gånger fem meter i fyrkant och tidigare utnyttjat som lotsuppassningsbyggnad, hade lärarinnan även sin bostad med kokvrå bakom ett draperi. Det blev sålunda inte mycket utrymme för den skolsal, där upp till ett 25-tal barn skulle trängas och undervisas.
Skoltypen var ambulerande mindre folkskola och den sista lärarinnan här, Mariana Wounsch omskriven även i Evert Taubes ungdomsminnen – hade tre månaders tjänstgöring på vardera tre lotsplatser. Skolbarnen trivdes med de enkla förhållandena och vid avslutningarna inne i Kyrkesund var de alltid bäst i sina klasser,
1877 och 1880-1902 hade Grönskären lotsbarnskola. Lärare var Emelie Larzén, Elise Banck och Mariana Wounsch
- 1877 Emelie Larzén, 47 dagar, 5 elever varav 5 var lotsbarn
- 1878 skedde en hemsk olycka där 4 av lotsarna drunknade + 1 ytterligare person. Se nedan.
- 1880 Elise Banck, 86 dagar, 6 elever varav 5 var lotsbarn
- 1881 Elise Banck, 82 dagar, 5 elever varav 5 var lotsbarn
- 1882 Elise Banck, 83 dagar, 8 elever varav 7 var lotsbarn
- 1883 Elise Banck, 81 dagar, 7 elever varav 5 var lotsbarn
- 1884 Elise Banck, 80 dagar, 7 elever varav 7 var lotsbarn
- 1885 Elise Banck, 79 dagar, 6 elever varav 5 var lotsbarn
- 1886 Elise Banck, 82 dagar, 5 elever varav 5 var lotsbarn
- 1887 Elise Banck, 78 dagar, 3 elever varav 3 var lotsbarn
- 1888 Elise Banck, 78 dagar, 6 elever varav 6 var lotsbarn
- 1889 Elise Banck, 80 dagar, 6 elever varav 6 var lotsbarn
- 1890 Elise Banck, 82 dagar, 6 elever varav 6 var lotsbarn
- 1891 Elise Banck, 77 dagar, 7 elever varav 7 var lotsbarn
- 1892 Elise Banck, 78 dagar, 9 elever varav 9 var lotsbarn
- 1893 Elise Banck, 82 dagar, 12 elever varav 12 var lotsbarn
- 1894 (uppgift saknas)
- 1895 Elise Banck, 74 dagar, 15 elever varav 15 var lotsbarn
- 1896 Elise Banck, 79 dagar, 12 elever varav 12 var lotsbarn
- 1897 Mariana Wounsch, 74 dagar, 12 elever varav 12 var lotsbarn
- 1898 Mariana Wounsch, 72 dagar, 15 elever varav 15 var lotsbarn
- 1899 Mariana Wounsch, 72 dagar, 13 elever varav 3 var lotsbarn
- 1900 Mariana Wounsch, 73 dagar, 13 elever varav 12 var lotsbarn
- 1901 Mariana Wounsch, 70 dagar, 13 elever varav 13 var lotsbarn
- 1902 Mariana Wounsch, 67 dagar, 9 elever varav 9 var lotsbarn
1903 upphörde Grönskärens lotsbarnskola. Lotsbarnen gick sedan i den allmänna folkskolan.
Olyckan
Saxat från lotsarnastockholm.se
Söndagen den 25:e augusti 1878, hände en förskräcklig händelse i vattnen mellan Söskär som ligger väster om Mollön och Måseskär. Det var nämligen så att fyra kronolotsar från Grönskärens lotsplats tillsammans med en yngling från Björnholmen miste livet genom drunkningsdöden.
På morgonen vid åtta-tiden siktades från Altarholmen ett fartyg sydväst om Grönskären. Fartyget hade svensk flagg hissad och närmade sig ögruppen på nordnordostlig kurs. Vinden var vid tillfället ost till syd laber bramsegelskultje, vilket i dag skulle uttryckas att det blåste sydostlig vind med en styrka mellan 1,6 till 7,9 m/s, alltså rätt så bra väder.
Vid niotiden observerades från lotsutkiken att fartyget gav signal om att man önskade få lots ombord. Alla lotsarna på ön, fyra till antalet, gick ut till den lotssökande med en ”vässing”, vilket är en mindre öppen enmastad segelbåt påminnande om en stor snipa. Man tog in ett rev i focken (storseglet) och båten var bra barlastad med järn.
Ungefär vid halv tiotiden då man var strax väster om grundet ”Räven” bordade lotsarna fartyget, vilket visade sig vara skonerten ”Anna” hemmahörande i Mollösund och under befäl av A.J Johansson. Anna hade lagt sig på sydlig kurs med backade segel och lotsbåten förtöjde vid hennes läsida.
Anna var alltså en skonert det vill säga ett tvåmastat segelfartyg. Hon var byggd i ek och furu 1867 i Syltenäshall på Orust. Hon hade en dräktighet (lastkapacitet) på 164 ton. Redare var 1878 M. Österberg och fartygets signalbokstäver var ”HBDF”. Det har inte gått att få fram var Anna kom ifrån eller vart hon var på väg. Det troligaste är dock att hon gick i utrikes fart, det vill säga att hon kom från någon utländsk hamn troligen i Kattegatt eller Östersjön och att hon var på väg till någon Nordsjöhamn.
Väl ombordkomna fick lotsarna reda på att fartygets kock, 18-årige Andreas Olofsson från Björholmen, blivit allvarligt brännskadad från midjan och nedåt. Det ansågs omöjligt för Anna att kryssa in till land varför lotsarna erbjöd sig att ta med sig Andreas och se till att han fick läkarvård. De lovade även att ta med sig hans tillhörigheter till Kustvakt Wall i Mollösund för visitation. Detta faktum tyder på att hon kom från utrikes ort.
Befälhavare Johansson satte sig att skriva två brev som han skulle skicka med lotsarna och under tiden trakterades lotsarna, som dåtidens sed bjöd, med kaffe och en sup. När Johansson skulle betala lotskostnaden om åtta kronor visade det sig att han saknade växel. Han gav dem istället 10 kronor vilket innebar att de fick 2 kronor i dricks vilket de blev tacksamma och nöjda över.
Vid halv elva tiden hade man fått över Andreas och hans tillhörigheter i vässingen och man kastade loss från Anna. Befälhavare Johansson skrev i ett brev daterat den 2:a oktober samma år att ”Wädret var godt, men det gick som vi kalla en sorts hvirwelvindar på sina ställen på hafsytan”.
Lotsarna satte segel, troligen både fock (storsegel) och klyvare (fock), och seglade och rodde med största skyndsamhet norröver. Det troligaste är att de tänkte sig till Mollösund där alltså tull fanns samtidigt som det var närmaste hamn att skicka bud efter läkaren i Horleby. Anna satte kurs västeröver.
Från Grönskären observerade Petter Rutgersson (född 1832), svärson till mästerlotsen Olof Eliasson, hur Anna och lotsarna skildes åt, på var sin kurs, lotsarna mot Käringön och Anna västerut. Han kunde följa lotsarnas seglats norröver mot Käringön fram tills klockan var ungefär tolv. Då försvann seglen ur blickfånget och man trodde att man seglat masten överbord men fortsatt sin färd genom att ro. Vinden ökade något vid middagstid men var inte byaktig.
Någon gång mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen observerades en norsk lotsbåt öster om Måseskär med skevrat storsegel och backad fock. Ombord på lotsbåten stod en man och vinkade med något klädesplagg för att påkalla uppmärksamhet.
Fyrmästare F.W Hansson och hans personal gick snabbt ner till båthamnen, lossade en mindre båt och rodde ut till lotsbåten. När de kom fram till den meddelade lotsen att det låg en död man i vattnet vid Måseskärs sund.
Hansson och hans besättning rodde till platsen och fann mycket riktigt en mansperson flytande i vattnet. Han drev på en mast med vidhängande segel och en åra. Mannens vänstra ben låg över masten och åran och han låg i en hängande ställning med huvud och armar under vattenytan. Den högra armen var innesluten i seglet. Omedelbart drogs kroppen upp i båten och man konstaterade att mannen var död och att hans lemmar var kalla och stela.
Man rodde tillbaka till Måseskär och tog på land liket. Ganska snart konstaterade man att det var en av Grönskärens lotsar som man bärgat. Hansson skickade en rapport till lotsåldermannen på Käringön för vidare befordran till Grönskären.
På Grönskären började man bli oroliga eftersom lotsarna inte kommit tillbaka. Klockan tre på måndagsmorgonen begav sig Petter Rutgersson till Mollösund för att höra om någon visste vart de tagit vägen.
Hur dödsbudet nådde Grönskären är oklart. Dock vet man att Olle och Anders Berndtssons fader, fiskaren Berndt Andersson på Herrön, begav sig till Måseskär på måndagen för att hämta hem liket. Den döde visade sig vara secundlotsen Johan Berndtsson och hans identitet styrktes av kronolotsen i Kyrkesund, Elias Olsson. Den 1:e september jordfästes Johan Berndtsson i Klövedals kyrka.
De övriga fyra personerna Olof Eliasson, Olle Berndtsson, Anders Berndtsson och Andreas Olofsson hittades aldrig.
Den vässing som lotsarna använde sig av vid olyckstillfället skall enligt uppgift ha påträffats två kabellängder (370 meter) väster om Söskär.
Göteborgs lotsfördelning
Göteborgs lotsfördelning ingick under 1800-talet i Lotsverket och organiserade lotsar och fyrmän från Malmö lotsfördelning till Norska gränsen.
Förutom lotsverksamheten hade lotsplatserna förr även ansvar för utprickning och underhåll av sjömärken samt transporter för lotsbarnskolorna och deras lärare.
Lysekilsleden
Klicka här för att se fyrarna i Lysekilsleden