Vattenmist

Vattenmist, förkortat VMS, en typ av mistsignalering med ljudvågor i vattnet.

Undervattenklocka. Arkiv AGA AB

Navigatörens utrustning

Navigatören hade sitt fartyg utrustat med undervattensmikrofon.

• Om man hade detta på båda fartygssidorna kunde riktningen till vattenmisten bestämmas.
• Genom att samtidigt lyssna på ljud från radiofyr kunde avståndet bestämmas.

Vattenmist

Vattenmist bestod av en elektriskt driven membransändare.

• Sändarmembranen till vattenmisten satt i ett klockliknande hölje.
• Detta hängde i en egen dävert och sänktes ner i vattnet vid osiktigt väder.
• Vattenmisten sände med en ton med frekvensen 1050 Hz.
• Den matades med en effekt av några kW.
• Detta skedde en gång per minut.

Undervattensklocka

Undervattensklockan var en i vattnet nedsänkt mistklocka med fjärrmanövrerad kläpp.

Synkroniserade

Vattenmist och radiofyr var synkroniserade.

• Genom att ta emot de båda utsända signalerna och mäta tiden dem emellan kunde avståndet bestämmas.
• Ljudet går långsammare i vatten, ca 1500 m/s, än radiosignalens ca 300 000 000 m/s.
• I praktiken räknade man antalet ”pip” från radiofyren tills ljudet hördes i vattnet.

Fyrskepp

1923 installerades den första undervattensklockan på fyrskepp Nr 23 Kopparstenarna.

1927 installerades vattenmist på fyrskeppsstationen Finngrunden (fyrskepp Nr 25 Finngrunden).

• Utrustningen bestod av en membransändare som sänktes ner i vattnet.

1929 installerades vattenmist (VMS) på Vinga fyrskepp (fyrskepp Nr 32 Fladen).

• Förutom dessa var bl a Falsterborev och Trelleborgsredd (angöring) utrustade med vattenmist. Vid den sist nämnda satt sändaren för vattenmisten 100 m öster om och på 12 meters djup.
• Färjorna som trafikerade Tyskland använde sig av detta fram till 1950-talet.

Jfr fyrskepp, mistsignal, radiofyr, Nautofon