Väderöarna
Väderöarna, svensk lotsplats i norra delen av ögruppen Väderöarna utanför Fjällbacka i Bohuslän, Göteborgs lotsfördelning, Skagerack.
Bemannad 1754 - 1966.
Farleden Strömstadsleden, dvs farleden Fjällbacka - Strömstad. Nära fyr- och lotsplatsen Nordkoster.
Ur Minnesalbum 1914-1924
"Väderöarnas lotsplats. Belägen i Kville socken i Göteborgs och Bohus län, 7 distansminuter väster om Fjällbacka. Lotsningsområdet omfattar Fjällbacka, Grebbestad m. fl. platser. Postadress och telegramadress: Fjällbacka.
Lotsplatsen ligger på Storön, den största ön i gruppen Väderöarna, eller som de förr kallades Vargöarna. Tidpunkten för anordnandet av en lotsplats är ej meddelaren bekant, men det var troligen på 1700-talet. De äldsta lotsar, som någon nu levande kommer ihåg eller har hört talas om voro lotsåldermannen Olle Persson, som tjänstgjorde på 1820-talet. Andra namn voro: Otto Glansberg, lots, Petter Johansson, lots, Alexander Hansson, lots, samt Bernhard Hansson, lotsålderman, samtliga tjänstgörande under 1830 - 1850-talet.
Olyckor
Vid omkring denna tid omkommo tvenne lotsar under bordning av ett fartyg (namnet obekant). Den lots, som skulle sättas ombord å fartyget blev räddad, men tog därefter avsked och bosatte sig i Fjällbacka trakten. År 1917 omkom på sjön lotsförmannen Nestor Nordblom."
Lotsplats
WGS-84 Lat. N 58° 53,6' Long. 11° 2,9'.
Saxat från lotsarnastockholm.se
1850 natten till den 5 nove. blåste ett busväder upp och Danzigbåten GOTHE blev vrak bland Väderöarna. Härvid omkom såväl kapten som hans dotter och 12 man av besättningen. Trots det usla vädret lyckades Väderölotsarna föra med sig i säkerhet tre man ur besättningen. Fartyget drev sedan genom fjordarna mot Dyngön där det blev vrak.
1850 natten mellan 25-26 november strandade och förliste vid Rödskär bland södra Väderöarna norska barkskeppet CHRISTINE PARS av Dröback förd av kapten C. Jansen. Besättningen om 11 man bärgades av lotsarna på Väderöarna. Riggen bärgad och såld.
1862 23 okt totalförliste bland Väderöarna preussiska briggen FREDRIKA förd av kapten CR Holst på resa från England med kol och järn med destination Malmö. Strandningen skedde kl 4-5 på morgonen utanför Väderöbod. Besättningen om 10 man bärgades av lotsarna.
1863 september orkanen: När brotten reste sig jättelika och massor av fartyg drev vind för våg krossades en finsk skonert mot Väderöarnas klippor. Skepparn och sju man omkom men en skeppsgosse som tidigare hade kastats överbord lyckades rädda sig över till drivande vrakspillror och fick här sällskap av skeppsgrisen som också kravlade sig upp. De hamnade så småningom på ett skär och observerades av lotsutkiken som skickade ut folk. Skeppspojken som var omtöcknad efter strapatserna och sökte gömma sig undan räddningsmanskapet men han påträffades och vidarebefordrades till land. Skeppsgrisen behölls av lotsarna.
Nu var det emellertid slut med friden och sämjan, ty lotsåldermannen som betraktade sig som kung på ön gjorde anspråk på allt fläsket. Det dröjde innan sviterna efter det bråket lagt sig.
1864 5 december omkring kl 5-6 på morgonen strandade briggen EUROPA vid S Sundskär i Södra Väderöarna. Briggen fördes av kapten H Westphal och var hemmahörande i Rostock och var på resa från Newcastle till Rostock. Tillföljd av den täta regntjockan upptäcktes strandningen först framemot middagstiden då lotsarna genast gav sig iväg med lotsbåten och en roddbåt på släp.
Framkomna till strandningsplatsen sågs vraket med besättningen ombord omgivet av bränningar och svåra grundbrott. Lotsarna förstod att det var omöjligt att närma sig vraket med lotsbåten varför de försökte med roddbåten komma intill vraket för att kunna bärga besättningen. Efter åtskilliga försök varvid båten flera gånger vattenfylldes av de svåra brottsjöarna lyckades de slutligen med verklig livsfara ta sig in till vraket. De lyckades också få ombord hela besättningen 8 man med befäl och klarade sedan av att få dem över till lotsbåten samt vidare till lpl där de skeppsbrutna togs omhand och härbärgerades.
1865 24 februari totalförliste mellan Grötskär och Olasskär i S Väderöarna norska briggen MARIA ALBERTINA av Fredrikshald förd av kapten E Andersen på resa från Hamburg till hemorten i barlast. Det var omkring kl 2 på natten under stark tjocka som fartyget strandade mellan skären. Vid grundstötningen sjönk fartyget men med fockmasten över vattnet. Stormasten gick snart överbord vid strandningen. Till följd av den under hela fredagen rådande tjockan upptäckte inte lotsarna vraket förrän på lördagsmorgonen. När de upptäckt vraket begav de sig genast av till haveriplatsen. Framkomna till olycksplatsen fann de endast en besättningsman vid liv och en yngling som syntes vara död samt ett lik.
De tre skeppsbrutna var fastsurrade vid fockvanten. Fartyget hade haft 10 mans besättning och fyra passagerare. Ynglingen var en av dessa. Lotsarna hemförde skyndsamt de bärgade och lyckades efter mycket arbete få liv i ynglingen, men både han och den överlevande besättningsmannen var svårt förfrusna. Samtliga övriga ombordvarande hade omkommit och försvunnit. Denna tragiska förlisning krävde således 12 liv. De som ej drunknade hade frusit ihjäl.
1870 16 december omkring 23 strandade och totalförliste vid Tärneskär bland N Väderöarna danska skonerten JOSEPH BLUME av Rudköbing förd av kapten Carlsen på resa från Leith till Kiel med stenkol. Fartyget slogs helt sönder vid strandningen. Två man lyckades rädda sig på ett stycke av vraket och blev räddade påföljande morgon av lotsarna från Väderöarna. De bärgade infördes till lpl där den ene av de räddade blev liggande sjuk. Den andre befann sig efter omständigheterna väl. Senare meddelades att de båda bärgade var utom all fara samt att kapten och 4 man av besättningen omkommit.
1871 21-25 augusti rasade en fruktansvärd storm längs Bohuskusten och mängder av fartyg skadades eller förliste och åtskilliga sjömän omkom.
1871 Den 25-26 augusti strandade och totalförliste vid Stenskär intill Väderöbod svenska briggen HENRIKA av Stockholm förd av kapten LM Romare på resa från Hudiksvall till Hartlepool med trälast. Vid strandningen som skedde vid 23 tiden den 25 augusti bröts fartyget i två delar varvid styrman och en besättningsman omkom. Kapten och den övriga besättningen kastades upp på Stenskär. De lyckades inte få med sig mat dricksvatten eller kläder. De skeppsbrutna kunde bärgas först på förmiddagen den 27 augusti. De dygnen förliste och grundstötte en mängd fartyg i grannskapet av Väderöarna och Dyngö.
1871 En av de vackraste bragderna gjordes detta år av lotsen Gabriel Sandmark som ännu på ålderns höst visade prov på strong livräddningsinsats trots att lotsverket så illa belönat hans lotsgärning. Den franska båten BRUNELLE strandade då bland Norra Väderöarna och blev vrak. Besättningen tog sig iland på ett par skär. Deras nödställda läge observerades från Hästvam och G Sandmark tvekade inte att ge sig ut till ett av skären där kaptenen kravlade sig över i båten och sedan fördes i säkerhet Trots varningar upprepade sandmark den nästan otroliga manövern och kunde rädda samtliga skeppsbrutna. För kaptenen blev emellertid påfrestningarna alltför stora och han avled strax efteråt. När han skulle begravas vägrade den stränge prosten JH Holmqvist Kville klockringning vid jordfästningen och sade bestämt nej när den övriga besättningen ville möta upp för att få hedra kaptenen på hans sista färd. ” Denne var ju katolik” var Holmqvists motivering till avslaget. Gud bevare oss att förlisa på en sådan ogästvänlig kust yttrade det då bland de närvarande.
1876 den 6 nov: Lotsbåten bemannas med lotsåldermannen och tre lotsar sökte flera gånger förgäves borda fartyget norska briggen FREYA och lotsade det därför seglande över Sotefjorden. Innanför Soteskär lyckades man med största svårighet och livsfara sätta lotsåldermannen ombord på fartyget som seglades till nödhamn. Belöning 100 kr.
1879 29 dec Lotsåldermannen jämte fyra lotsar utgick från Väderöarns lpl och inlotsade det svenska skeppet VICTORIA och finska dito ANGELA under orkanlik storm med brytande sjö. Belöning 100 kr.
1880 byggde ett nytt lotsuppassningshus istället för ett kasserat.
1886 den 4 dec observerades i skymningen från Väderöarnas lpl ett fartyg till sjöss med nödflagga hissad. Oaktat en ovanligt svår SSv storm med högt brytande hav samt regntjocka utgingo två mästerlotsar och en lots åtföljda av en sjöman till det nödställda fartyget den den danska skonerten JOHANNE från Odense som sprungit läck utanför Skagen fått lasten förskjuten och nu var nära att sjunka. Befälhavaren och besättning om fem man vilka med hänsyn till stormen och det påfallande mörkret uppgivit allt hopp om räddning bärgades av lotsbåten från det sjunkande vraket och bragtes iland till Väderöarna. Det båtlag som utförde denna berömvärda handling tilldelades en belöning om 100 kr.
1894 tillhörde lotsplatsen Göteborgs lotsfördelning. Då arbetade här lotsarna:
- Lotsförman: Johan Robert Hvalström, f. 1844
- Mästerlots: Martin Leonard Wänlund, f. 1849
- Mästerlots: Alfred (Pettersson) Nordberg, f. 1840
- Lots: Nestor (Aronsson) Nordblom, f. 1860
- Lots: Oscar Berg, f. 1866
- Lotslärling: Johan Wänlund, f. 1873
1899 byggdes återigen ett nytt lotsuppassningshus
1908 fick Väderöarna en ny lotskutter
1914 sålde Lotsverket den stora däckade kuttern till Lpl
1916 bodde här som mest; 33 personer.
1917 omkom på sjön lotsförmannen Nestor Nordblom.
1920 års båtbestånd: 1 däckad kutter byggd 1908, ek, kravell, 10×3.8 15 hk motor, 1 däckad kutter byggd 1909 ek, kravell, 8.5×3.3 6 hk Skandia, 1 roddbåt byggd 1896, ek, klink, 5.7×1.8.
1966 höll Lotsepoken ända till slutet av året. Säkrare fartyg och ny teknik gjorde att funktionen spelat ut sin roll. Men bebyggelsen finns kvar och påminner om en svunnen tid då flera familjer bodde på ön.
Lotsbarnskola
1874-1901 hade Väderöarna lotsbarnskola. Lärare var Mathilda Simonsson följd av Elise Banck.
- 1874 Mathilda Simonsson, 89 dagar, 10 elever varav 10 var lotsbarn
- 1875 Mathilda Simonsson, 90 dagar, 11 elever varav 8 var lotsbarn
- 1876 Mathilda Simonsson, 90 dagar, 9 elever varav 8 var lotsbarn
- 1877 Mathilda Simonsson, 87 dagar, 7 elever varav 7 var lotsbarn
- 1878 (uppgift saknas)
- 1879 Mathilda Simonsson, 95 dagar, 6 elever varav 5 var lotsbarn
- 1880 Mathilda Simonsson, 86 dagar, 9 elever varav 6 var lotsbarn
- 1881 Mathilda Simonsson, 82 dagar, 8 elever varav 8 var lotsbarn
- 1882 Mathilda Simonsson, 80 dagar, 6 elever varav 6 var lotsbarn
- 1883 Mathilda Simonsson, 78 dagar, 10 elever varav 9 var lotsbarn
- 1884 Mathilda Simonsson, 79 dagar, 9 elever varav 9 var lotsbarn
- 1885 Mathilda Simonsson, 78 dagar, 10 elever varav 10 var lotsbarn
- 1886 Mathilda Simonsson, 79 dagar, 8 elever varav 8 var lotsbarn
- 1887 Mathilda Simonsson, 79 dagar, 9 elever varav 9 var lotsbarn
- 1888 Mathilda Simonsson, 79 dagar, 9 elever varav 7 var lotsbarn
- 1889 Mathilda Simonsson, 78 dagar, 5 elever varav 5 var lotsbarn
- 1890 Mathilda Simonsson, 79 dagar, 5 elever varav 5 var lotsbarn
- 1891 Mathilda Simonsson, 78 dagar, 3 elever varav 3 var lotsbarn
- 1892 Mathilda Simonsson, 77 dagar, 7 elever varav 3 var lotsbarn
- 1893 Mathilda Simonsson, 78 dagar, 3 elever varav 3 var lotsbarn
- (uppgift saknas)
- 1895 Mathilda Simonsson, 70 dagar, 6 elever varav 6 var lotsbarn
- 1896 Mathilda Simonsson, 73 dagar, 6 elever varav 4 var lotsbarn
- 1897 Elise Banck, 86 dagar, 5 elever varav 5 var lotsbarn
- 1898 Elise Banck, 80 dagar, 5 elever varav 5 var lotsbarn
- 1899 Elise Banck, 77 dagar, 7 elever varav 6 var lotsbarn
- 1900 Elise Banck, 70 dagar, 6 elever varav 6 var lotsbarn
- 1901 Elise Banck, 76 dagar, 7 elever varav 7 var lotsbarn
1902 upphörde Väderöarnas lotsbarnskola. Lotsbarnen gick sedan i den allmänna folkskolan.
Göteborgs lotsfördelning
Göteborgs lotsfördelning ingick under 1800-talet i Lotsverket och organiserade lotsar och fyrmän från Malmö lotsfördelning till Norska gränsen.
Förutom lotsverksamheten hade lotsplatserna förr även ansvar för utprickning och underhåll av sjömärken samt transporter för lotsbarnskolorna och deras lärare.
Fjällbackaleden
Klicka här för att se fyrarna i Fjällbackaleden.