VMS

Undervattenklocka. Foto AGA

VMS (Vattenmist). Undervattenssignalering

Historik Undervattensklocka och så kallad vattenmist (VMS) utvecklades för signalering under vattenytan.

Vattenmist

Vattenmist bestod av en elektriskt driven membransändare.

• Sändarmembranen till vattenmisten satt i ett klockliknande hölje.
• Detta hängde i en egen dävert och sänktes ner i vattnet vid osiktigt väder.
• Vattenmisten sände med en ton med frekvensen 1050 Hz.
• Den matades med en effekt av några kW.
• Detta skedde en gång per minut.

Undervattensklocka

Undervattensklockan var en i vattnet nedsänkt mistklocka med fjärrmanövrerad kläpp.

Navigatören

För att dra nytta av detta hade navigatören sitt fartyg utrustat med undervattensmikrofon. Med en sådan på båda sidorna på fartyget kunde riktningen till vattenmisten bestämmas.

Synkroniserade

Vattenmist och radiofyr var synkroniserade.

• Genom att ta emot de båda utsända signalerna och mäta tiden dem emellan kunde avståndet bestämmas.
• Ljudet går långsammare i vatten, ca 1500 m/s, än radiosignalens ca 300 000 000 m/s.
• I praktiken räknade man antalet ”pip” från radiofyren tills ljudet hördes i vattnet.

Fyrskepp

1923 installerades en sådan på fyrskepp Nr 23 Kopparstenarna. Vattenmist och radiofyr var synkroniserade. Genom att ta emot båda de utsända signalerna och mäta tidsskillnaden dem emellan kunde avståndet bestämmas.

1927 installerades vattenmist på fyrskepp Nr 25 Finngrunden (station Finngrunden). Utrustningen bestod av en membransändare som sänktes ner i vattnet.

1929 installerades vattenmist (VMS) på Vinga fyrskepp (fyrskepp Nr 32 Fladen).

• Förutom dessa var bl a Falsterborev och Trelleborgsredd (angöring) utrustade med vattenmist. Vid den sist nämnda satt sändaren för vattenmisten 100 m öster om och på 12 meters djup.
• Färjorna som trafikerade Tyskland använde sig av detta fram till 1950-talet.

Jfr fyrskepp, mistsignal, radiofyr, Nautofon