VMS

Undervattenklocka. Foto AGA

VMS (Vattenmist). Undervattenssignalering

Historik Undervattensklocka och så kallad vattenmist (VMS) utvecklades för signalering under vattenytan. Vattenmist bestod av en elektriskt driven membransändare som sänktes ner i vattnet och satt i ett klockliknande hölje. Detta hängde i en egen dävert och sänktes ner i vattnet vid osiktigt väder. Vattenmisten sände en ton med frekvens 1050 Hz. Undervattensklockan var en i vattnet nedsänkt mistklocka med fjärrmanövrerad kläpp. Den matades med en effekt av några kW. Signal sändes ut en gång per minut.

För att dra nytta av detta hade navigatören sitt fartyg utrustat med undervattensmikrofon. Med en sådan på båda sidorna på fartyget kunde riktningen till vattenmisten bestämmas.

Vattenmist och radiofyr var synkroniserade. Genom att ta emot de båda utsända signalerna och mäta tiden dem emellan kunde avståndet bestämmas. I praktiken räknade man antalet ”pip” från radiofyren tills ljudet hördes i vattnet.

1923 installerades en sådan på fyrskepp Nr 23 Kopparstenarna. Vattenmist och radiofyr var synkroniserade. Genom att ta emot båda de utsända signalerna och mäta tidsskillnaden dem emellan kunde avståndet bestämmas.

1927 installerades vattenmist på fyrskepp Nr 25 Finngrunden (station Finngrunden). Utrustningen bestod av en membransändare som sänktes ner i vattnet.

1929 installerades vattenmist på Vinga fyrskepp (nr 32 Fladen). Förutom på dessa var bland annat Falsterborev och Trelleborgs angöring utrustade med vattenmist. Vid den sist nämnda satt sändaren för vattenmisten 100 m öster om och på 12 meters djup. Färjorna som trafikerade Tyskland använde sig av detta fram till 1950-talet.

Undervattensklocka och vattenmist Sändarmembranen till vattenmisten satt i ett klockliknande hölje. Detta hängde i en egen dävert och sänktes ner i vattnet vid osiktigt väder. Vattenmisten sände med en ton med frekvensen 1050 Hz. Den matades med en effekt av några kW. Detta skedde en gång per minut. Navigatören måste ha sitt fartyg utrustat med undervattens-mikrofon. Om man hade detta på båda fartygssidorna kunde riktningen till vattenmisten bestämmas (Ljudet går långsammare i vatten, ca 1500 m/s, än radiosignalen ca 300 000 000 m/s).

1929 installerades vattenmist (VMS) på Vinga fyrskepp (fyrskepp Nr 32 Fladen). Förutom dessa var bl a Falsterborev och Trelleborgs angöring utrustade med vattenmist. Vid den sist nämnda satt sändaren för vattenmisten 100 m öster om och på 12 meters djup. Färjorna som trafikerade Tyskland använde sig av detta fram till 1950-talet.