Täckt stenkolsfyr

täckt stenkolsfyr, fyrljus alstrat av en fyreld i ett täckt torn. Jämfört med öppen kolfyr och vippfyr gav den ökad lyskraft

Sent på 1700-talet, då England redan var industrialiserat, började man främst i England och Skandinavien att bygga in koleldar använda för fyring. Den täckta kolfyren var en vidareutveckling av öppen kolfyr. Den täckta stenkolsfyren gav ett kraftigare fyrljus än vad som kunde åstadkommas av öppen kolfyr eller spegelfyrarna. Lysvidden för Nidingens täckta stenkolsfyrar uppges ha varit 12 M.

Svartklubben som täckt stenkolsfyr 1820-1842. Figur Leif Elsby

Täckta stenkolsfyrar i Sverige. Under bygget av Hållö ändrades ritningen till spegelfyr. Figur Leif Elsby

Täckt stenkolsfyr, dansk modell. Figur Leif Elsby

Nakkehoved med två täckt stenkolfyr. Figur Leif Elsby

Nakkehoved gamla fyr 1821. Vykort

Kopu som täckt stenkolsfyr. Ritning från 1814

Polheimers fyrugn finns uppförd på Östergarn och var en föregångare till täckt stenkolsfyr. Foto Esbjörn Hillberg

Konstruktörer

Svensken Anders Polheimer konstruerade 1791 en "fyrugn" med fyrfatet placerat på en lufttrumma. Han ritade förslag till täckt stenkolsfyr, där han byggde in fyrgrytan i en lanternin, vilket skulle skydda fyrlågan mot vind, regn och snö och minska åtgången av kol.

Dansken Paul Löwenörn var den som vidareutvecklade den täckta stenkolsfyren till fungerande form, "efter Löwenörns princip".

Konstruktion

Löwenörn omslöt elden i fyrfatet med en rymlig järnlanternin, försedd med glasrutor som kunde klara värmeväxlingarna. Därutöver var lanterninen försedd med tak av järn och en vinklad rökhuv, som liksom en vindflöjel ställde sig så att röken sögs ut ur lanterninen.

• Kolugnen var försedd med luftkanaler.
• Under fyrfatet var tornet försett med en central trumma, som åt olika väderstreck mynnande i luftkanaler, vilka med självdrag eller med vindens blåst tillförde mer luft till fyrelden.
• Fyrpersonalen såg till att hålla luckorna öppna för de mot lovart mynnande kanalerna medan de mot lä hölls stängda.
• Fyrelden kom därmed att brinna med en kraftigare synlig låga, samtidigt som den kom att resa sig upp.
• Den centrala trumman under eldstaden gick genom en stor del av tornet. Den var både en luftkanal och en kanal som askan föll ner i.
• De högre tornen var försedda med handdriven vinsch som kolen transporterades upp med.

Rost och kol

I de dansk- norska fyrarna var rostens diameter 15-18 tum (38-46 cm).

• När fyrlågan var väl passad och skött var höjden på lågan 2-2,5 alnar (119-149 cm).
• Kolförbrukningen var 1 skäppa (31,4 liter) per timme. Detta motsvarar cirka 540 tunnor per år.
• Vid de största fyrarna i England som hade större rost var förbrukningen 3000-4000 tunnor per år.
• Som kol användes importerad sådan från gruvor vid Leith i Skottland, så kallad Parrol- eller Cannellkol.
• I de svenska fyrarna användes ävenså inhemsk kol från kolfälten vid Höganäs i Skåne.

De i Norden första uppfördes år 1800 på Nakkehoveds två fyrar i Danmark, varav det östra tornet är museifyr och det enda intakta i världen i detta utförande.

Epokens längd

På grund av nedsotning från kolelden fick glasrutorna i lanterninen regelbundet rengöras från sot.

• Av samma skäl kunde inte ljusskenet riktas med reflektorer eller linser.
• Utvecklingen av rundbrännaren, som var ljusstark och krävde betydligt mindre bränsle samt kunde kombineras med speglar och linser för att ge ett kraftigare sken, satte effektivt punkt för stenkolsfyrarna.
• Epoken med de täckta stenkolsfyrarna blev därför jämförelsevis kort.
• I England byggdes 1822 den sista täckta stenkolsfyren om till fyring med oljelampa.
• Den sista täckta kolfyren i bruk i Sverige var Storjungfrun som byggdes 1839 och byggdes om 1853 till fyrljus med oljelampa samt försågs med lins av 3:e ordningen.

Svartklubben

Avbildningen föreställer Svartklubben som fyren såg ut 1820-1842, då den var i utförande täckt stenkolsfyr.

• 1819 började tornet att byggas för fyring med stenkol.
• 1842 byggdes fyren om till att bli en stillastående spegelfyr, för att
• 1849 byggas om till omgående spegelfyr med blänk, i båda fallen med fyrljus från oljelampa.

Tabell

Följande svenska fyrplatser har varit i utförandet täckt stenkolsfyr

• 1817-1843 __ Kullen _____________ Sveriges första täckta stenkolsfyr
• 1817-1849 __ Östergarnsholm
• 1820-1842 __ Svartklubben
• 1822-1844 __ Ölands Södra Udde
• 1834-1846 __ Nidingens fyrar
• 1837-1853 __ Holmögadd
• 1839-1853 __ Storjungfrun _______ Sveriges sista täckta stenkolsfyr i drift
• 1841-1842 __ Hållö fyrtorn började att byggas som täckt stenkolsfyr, men ritningarna ändrades till spegelfyr

Figuren ovan visar de svenska före detta täckta stenkolsfyrarna, dock Hållö som fyren såg ut 1872.

Norge

I Norge uppfördes 1802 Store Ferder som täckt stenkolsfyr "efter Löwenörns princip". Den årliga kolförbrukningen för Villa fyr var 525 tunnor (98,7 m3). Till tändningen åtgick 3 famnar ved.

Några utländska fyrplatser i utförandet täckt stenkolsfyr

• 1776-???? __ Spurn Point ___ England __ världens (?) första täckta stenkolsfyr
• 1800-1833 __ Nakkehoved ____ Danmark __ de två originalen "efter Löwenörns princip". Östra tornet ännu intakt.
• 1802-1837 __ Hammeren ______ Danmark
• 1802-1834 __ Gedser ________ Danmark
• 1802-1854 __ Store Ferder __ Norge
• 1806-1834 __ Fakkebjerg ____ Danmark __ "
• 1814-1881 __ Anholt ________ Danmark __ sista (?) fyr att byggas om till oljelampa
• 1822-1854 __ Lindesnes _____ Norge
• 1822-1844 __ Marköy ________ Norge
• 1825-1858 __ Rundöy ________ Norge
• 1829-1855 __ Kvitsöy _______ Norge
• 1839-1859 __ Villa _________ Norge

Länkar

• Ur Blänket 2007:4 En magisk fyrupplevelse på Gotland, Esbjörn Hillberg

• Ur Blänket 2014:2 Instruktion för Fyrmästare vid Täckta Stenkolsfyrar 1838

Jfr bränsle, Polheimer, Löwenörn, vippfyr, öppen kolfyr, fyr- och handelshistoria, spegelfyr, lysvidd, resp namn på fyr, tändsticka.