Polheimer

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
The printable version is no longer supported and may have rendering errors. Please update your browser bookmarks and please use the default browser print function instead.

Polheimer, Anders (1746-1811), bergsvetenskapsman och uppfinnare. Han var brorsons son till Christoffer Polhem. Han konstruerade en fyrugn och principen för täckt stenkolsfyr.

Anders Polheimer. Målning av K Hofverberg. Foto Svenska Porträttarkivet

SweFlag.jpg Symbol fyr.jpg Fotogenlamp ritad.jpg Maskaron.jpg

Polheimers fyrugn finns uppförd på Östergarn. Foto Esbjörn Hillberg

Bergsman

Han studerade juridik i Uppsala och gjorde praktik vid Falu koppargruva.

  • 1773 fick han titeln markscheider.
  • 1773-1776 var han styresman vid Åtvidabergs kopparverk.
  • 1788 företog han djupborrningar enligt egen metod för att söka fyndigheter med stenkol i Skåne på uppdrag av E Ruuth.
  • 1788 fick han i uppdrag av Amiralitetskollegiet att undersöka vilken kolsort som var den lämpligaste för fyringen, svensk eller engelsk.
  • 1788, 1790 och 1791 besökte Anders Polheimer och studerade fyringen med stenkol på Nidingen, Kullen, Falsterbo och Grönskär.
  • 1790 fick han titeln bergshauptman.

På uppdrag av Kronan undersökte han möjligheter att anlägga saltverk i Västergötland, Nasafjällets silvergruvor samt nyodling i Pite lappmark.

Kolfälten i Skåne

1793 fann han "flötserna" i Höganäs.

  • Både vid denna tid och senare bistod han E Ruuth vid tillgodogörandet av kolfyndigheterna och den eldfasta leran.
  • Han var en av de personer som tillhörde stenkolsverkets ledning i Skåne.
  • Stenkol bröts bland annat i Höganäs.
  • 1795 blev han ledamot av Vetenskapsakademien.
  • 1799-1801 bistod han E Ruuth att anlägga järngjuteri och lerkärlsfabrik i Hälsingborg.

Fyrugn

1791 lanserade han sin fyrugn, en utveckling av öppen kolfyr.

  • Fyrgrytan placerades på ett ihåligt torn.
  • Tornet var försett med åt de olika väderstrecken mynnande luftkanaler, vilka med självdrag eller med hjälp av vindens blåst tillförde mer luft till fyrelden.
  • Luckorna för de mot lovart mynnande kanalerna hölls öppna manuellt medan de mot lä hölls stängda.
  • Fyrelden tillförd mer luft kom därmed att lysa starkare, samtidigt som den kom att resa sig upp.
  • Ett problem i kraftig blåst var annars, att eldflammorna trycktes ner bakom fyrgrytan och kom att skymmas av denna.
  • 1792 byggdes på försök den öppna kolfyren i Kullen om till "Polheimers fyrugn".
  • 1793 beskrev han i Vetenskapsakademiens Handlingar sina undersökningar om olika sorters stenkol samt uppfinningen av den öppna stenkolsfyren.

1803 beskrev han i Vetenskapsakademiens Handlingar sina uppfinningar av täckt stenkolsfyr.

  • Polheimer vidareutvecklade konstruktionen av sin fyrugn och ritade ett antal förslag, men de kom aldrig att uppföras.
  • Han omgav fyrelden med lanternin med tak och rökhuv.
  • I början av 1800-talet var det dansken Paul Löwenörn som utvecklade tekniken så att fyrelden i fungerande form kom att omges med lanternin med tak och rökhuv, dvs täckt stenkolsfyr "efter Löwenörns princip".

1817 byggdes fyren i Kullen på detta vis om till täckt stenkolsfyr "efter Löwenörns princip".

Den enda kvarvarande

Vid ombyggnad av Östergarns fyrplats på Gotland uppfördes en tillfällig fyr, en Polheimers fyrugn.

  • Den finns kvar än idag och tänds vid högtidliga tillfällen.

Länkar


Jfr öppen kolfyr, täckt stenkolsfyr, Kullen, Christoffer Polhem, antikens fyrar, medeltida fyrar, Sverige från 1721, fyr- och handelshistoria, fyr, fyrljus.