Finskt fyrväsende

Från fyrwiki
Version från den 17 januari 2015 kl. 13.12 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Finska fyrplatser (ännu ej klickbar karta)

Finskt fyrväsende

(Sidan nyss påbörjad. Ha tålamod)

Finska f.d. bemannade fyrplatser och fyrskeppsstationer, alfabetiskt

A

B Bengtskär, Bogskär

C

D

E Enskär

F

G Gråhara

H Hangö, Hanhipaasi, Heinäluoto, Helsingkallan fyrskeppsstation

I

J Jussarö

K Kemi fyrskeppsstation, Keminkraaseli, Kalbådagrund fyrskeppsstation

L Lågskär

M Marjaniemi fyrskeppsstation, Marhällan, Märket

N Nahkiainen fyrskeppsstation, Narvi, Norrskär, Nyhamn

O

P Pellinge, Porkala

Q Qvarken fyrskeppsstation

R Relandersgrund fyrskeppsstation, Russarö, Ruuskeri

S Sebbskär, Snipan fyrskeppsstation, Storbrotten fyrskeppsstation, Storkallegrund fyrskeppsstation, Strömmingsbådan, Sveaborg, Sälskär, Söderskär

T Taipaleenluoto fyrskeppsstation, Tankar, Tauvo, Tiiskeri

U Ulkokalla, Utö

V Valsörarna

W Werkomatala fyrskeppsstation

X

Y Yttergrund

Z

Å

Ä Äransgrund fyrskeppsstation

Ö

Kort historik

På 1600-talet började man att på leden mellan Åland och Åbo bygga träbåkar i form av torn.

1696 utfärdades en förordning där det svenska Lotsverket skulle ansvara för lots- och fyrväsendet i södra Finland. Finland var på den tiden likvärdigt med vilket annat svenskt landskap som helst.

1753 uppfördes en fyr på (Finska) Utö, Finlands första fyr.

1800 uppfördes en fyr på Porkala (Rönnskär), Finlands andra fyr.

Under 1808-1809 års krig mellan Sverige och Ryssland förstörde ryssarna alla finska fyrar (Utö och Porkala) samt sjömärken med undantag av båken Orrengrund. När sedan Finland var en del av Ryssland började en upprustning. Fyrar började byggas i avsikt att täcka hela Finska viken som nu var ryskt hemmavatten.

1812 blev Helsingfors huvudstad i storfurstendömet Finland.

1814 fanns i Finland 2 fyrar och 14 båkar.

1832 uppfördes Pellinge fyr. Oljelampor med paraboliska reflektorer. Omgående.

1833 uppfördes Enskär fyr. Oljelampor med paraboliska reflektorer. Fast sken

1838 uppfördes Hangö fyr. Oljelampor med paraboliska reflektorer. Omgående.

1840 uppfördes Lågskär fyr. Oljelampor med paraboliska reflektorer. Omgående.

1846 uppfördes Norrskär fyr. Oljelampor med paraboliska reflektorer. Omgående.

Som lysolja användes främst hamp- och linolja.


1849 bildades ett lotsdistrikt för Bottenviken. Där fanns ett tjugotal större båkar i trä.

1853 inrättades en överstyrelse för det finska lots- och fyrverket.

1854 Krimkriget. Fienden tog med sig ljusanordningar och förstörde finska fyrar. Efter fred vidtog reparationsarbetet.

1856-1858 restes 18 nya båkar.

1857 bildades ett lotsdistrikt för Ladoga.

1859 återuppfördes Lågskär fyr.

1862 uppfördes Söderskär fyr. Fresnellins, 3:e ordningen. första finska Fresnellinsapparaten

1863 uppfördes Russarö nuvarande fyr i sten

1868 uppfördes Sälskär fyr.

1868 Snipan fyrskeppsstation, första finska med fyrljus.

1871 uppfördes Marjaniemi fyr.

1871 uppfördes Ulkokalla fyr.

1873 uppfördes Sebbskär fyr.

1875 uppfördes Sälgrund fyr.

1875-1876 övergång till fotogen som fyrbränsle.

1876 fick lotsverket det ångdrivna inspektionsfartyget Walvoja, lämpat för bogsering av fyrskepp samt servicetransporter till fyrplatser i havsbandet.

1877 uppfördes Heinäluoto fyr. (i Ladoga)

1879 uppfördes Hanhipaasi fyr. (i Ladoga)

1879 Taipaleenluoto fyrskeppsstation i Ladoga

1879 Storkallegrund fyrskeppsstation i Bottenhavet

1880-1882 uppfördes Bogskärs fyr i Östersjön. Fyren i järn var rutad av Nils Gustaf von Heidenstam. Byggmästare G Wilenius.

1880 tillsatte den finska senaten en kommitté för att utreda behovet av ytterligare fyrar.

1883 uppfördes Gråhara fyr.

1883 uppfördes 13 obevakade fyrar utrustade med Lindbergs rotator. Kunde vara utan tillsyn en natt eller två. Senare byttes glasrutorna mot linser. Ökad lysvidd. Blinkade ljus.

1885 uppfördes Märket fyr.

1885 uppfördes Strömmingsbådan fyr.

1886 uppfördes Valsörarna fyr.

1889 uppfördes Tankar fyr.

1891 uppfördes Jussarö fyr.

1892 uppfördes Yttergrund fyr. Nordens då högsta fyr.

1906 uppfördes Bengtskär fyr. Nordens högsta fyr, inloppet till Finska viken

1908 inleddes en förryskningsperiod, den andra förtrycksperioden. Den första inleddes 1890.

1910 tvingades den siste chefen för lotsverket att avgå, Nikolai Sjöman

1912 övertogs lotsverkets ledning av ryska officerare. Över hälften av lotsar och fyrkarlar avgick i protest. Fyrskeppen målades på ryskt vis, med vit gördel.

Under första världskriget släcktes de finska fyrarna. Personalen evakuerades. De flesta fyrskeppen togs in. Tyskarna sköt sönder Bogskärs fyr och sköt hål i tornet på Bengtskär. Ryssarna sprängde Lågskär fyr.

Före 1914 installerades acetylenanordningar i 27 finska fyrar.

Mistsignal med mistklocka var 15:e minut. På Norrskär och Russarö mistsignalkanoner. I början 1900-talet knallsignalapparater. Gråhara ångmaskin för mistsignal.

Ledfyr äldsta modellen, litet trähus med åstak, lykta på gavelvägg.

1895 Första finska sektorfyrarna. runda järnkurar med kvadratiska ljusöppningar.

1901 Sektorfyr enligt "norsk modell": åttkantig järnkur.

1917, 6 december, proklamerade lantdagen Finland självständigt.

1917, 15 december, stadgades i en förordning det finska Sjöfartsverket. Skötsel av fyrarna överfördes till den nybildade lots- och fyravdelningen. Den fick ta hand om de 24 större fyrarna, 11 fyrskepp och 393 obemannade fotogenfyrarna. 9 tidigare ryska större fyrar i östra Finska viken överfördes också.

1918 på våren inleddes reparationsarbetet och på sommaren var en stor del av fyrarna åter igång. På grund av risk för minor dröjde man med de mest isolerade fyrarna Bogskär, Bengtskär, Narvi och Ruuskeri.

1920 var Lågskär reparerad färdig.

1921 genom freden i Dorpat anslöts området vid Petsamo till Finland. Fyren Vaitolahti överfördes till det finska Sjöfartsverket.

1922 var det svårt skadade Bogskär klart, nu ombyggd till obemannad och acetylendriven.

1922 sänktes fyrskeppet Storbrotten av en drivande mina.

Tekniken i fyrarna Porkkala och Jussarö överfördes till nya längre ut belägna.

1929 uppfördes på Sveaborg en kombinerad havs- och flygfyr.

1933 byggdes Tiiskeri.

1937 byggdes utsjöfyren Keminkraaseli i armerad betong.

Vid utbrottet av Vinterkriget sprängde finnarna 4 fyrar och 2 båkar i Finska viken. Under Fortsättningskriget fick Bengtskär svåra skador. De övriga undkom med lättare skador. Fyrskeppet Kemi (?) skadades i ett bombangrepp.

Efter freden drogs gränserna om och de finska fyrarna minskade till antal. Området kring Ladoga och den innersta delen av Finska viken blev ryskt liksom området kring Petsamo. Bengtskär reparerades till dryga kostnader. Porkala kom att ligga på ryskt område.

I början av 1950-talet fanns fortfarande 8 finska fyrskepp.

1953 placerades vid Kalbådagrund den första finska bottenfasta fyren.

1956-1991 byggdes ytterligare ett tjugotal.

1987 automatiserades och avbemannades Norrskär fyrplats. Det var den siste som avbemannades i Finland.

1989 släcktes Söderskär i Finska viken.


Fyrarnas betydelse som navigatoriska hjälpmedel för de sjöfarande har minskat. Idag betraktas en ljusstyrka av 1000 - 10 000 candela och en lysvidd av 20 km som tillräcklig.

I tillägg till de större fyrarna finns i Finland 680 sektor- och hjälpfyrar, 2290 enslinjefyrar, 190 randmärken och 230 raconer och radarreflektorer, vid de mer betydande farlederna. Antalet linjemärken är 3400. Antalet flytande sjömärken som prickar och bojar är drygt 20 000.

1992 på hösten släcktes den sista finska acetylengasfyren. Där det har varit förnuftigt har de förutvarande gasfyrarna anslutits till det allmänna elnätet. Av de övriga har två större fyrar dieselkraft, resten förses med vindkraft, solpaneler och batterier.

1979 installerades den första solpanelen på en finsk fyr.

1983 skaffades ytterligare 50 installationer för solpanel.

Idag är nära 2000 finska fyrar utrustade med solpanel. Antalet fyrar, lysbojar och lysprickar, som drivs med batteri är cirka 1600.

1983 installerades på Sälskär den första vindgeneratorn på en finsk fyr. Ytterligare 25 finska fyrar har utrustats med vindgenerator.

1985 tystnade i Finland den sista Nautofonen. Den stod på Marhällan i Ålands hav.


Jfr F.d. bemannade fyrplatser (svenska), fyrskepp, danskt fyrväsende,