Salthalt

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Salthalt vid Sveriges kuster. Nederbörd har 0 % salthalt (salinitet) medan världshaven har 3,6 %.

Sötvatten till ett område kommer från nederbörd som indirekt kan komma från sjöar och floder. Saltvattnet finns i världshaven.

Sötvatten har lägre täthet (densitet) än saltvatten. Sötvatten flyter därför ovanpå saltvattnet.

Varje vattenskikt har sin salthalt och sin temperatur. Ytlagret har lägre salthalt och en temperatur som beror på årstidens lufttemperatur. Bottenlagret har högre salthalt och en temperatur som inte varierar lika mycket. Gränsen mellan söt- och saltvatten kallas språngskikt.

Omblandning sker genom vindars verkan från vandrande lågtryck och den ändring av vattenstånd som sker vid passagen.

SweFlag.jpg Kompassros ritad.jpg Historik.jpg

Tabell salthalt i Skagerack/Östersjön

Öresund bildar en tröskel mellan Östersjön och Kattegatt-Skagerack-Nordsjön. Salthalt i bottenvatten mätt vid 40 m djup.

Var ____________ Ytvatten ___ Bottenvatten ___ Språngskikt

Vattennivå

Den senaste nedisningen kulminerade för ungefär 18 000 år sedan. Vid den tiden täckte inlandsisen hela Skandinavien, Finland, Baltikum och delar av norra Polen, Tyskland och England.

Världshavens vattenyta låg då 130 meter under nuvarande nivå, eftersom så mycket vatten var bundet i isen. Nordsjön var ett floddelta, där smältvatten från isen kunde rinna ut direkt i Atlanten.

Östersjön

Östersjön har bildats efter den senaste istiden och är idag världens största innanhav med brackvatten. Salthalten varierar mellan 0% och 1% i ytvattnet, högre i bottenvattnet. Vattenytan är 377 400 kvadratkilometer. Vattenmängden är 21 200 kubikkilometer. Östersjöns avrinningsområde, det vill säga det område som förser Östersjön med vatten från älvar, åar, bäckar och floder, är flera gånger större än hela dess vattenyta. I detta avrinningsområde bor 85 miljoner människor.

Östersjön består idag av flera delar; Egentliga Östersjön och några större och mindre vikar. Egentliga Östersjön sträcker sig från Danmark till Ålands hav. Därifrån sträcker sig vikarna Rigabukten och Finska viken. Norr om Ålands hav ligger Bottniska viken som består av två bassänger, Bottenhavet och Bottenviken, skilda åt av det grunda Norra Kvarken.

Östersjön är ett förhållandevis grunt hav med ett medeldjup på 56 meter. Det finns sprickor med betydligt större djup, varav Landsortsdjupet med sina 459 meter är det djupaste.

Tröskeln till Kattegatt och Skagerrak vid Öresund och Bälten är mycket grund (djupvattenrännan i sundet mellan Malmö och Köpenhamn är bara ca 7 m djup), vilket försvårar vattenutbytet med västerhavet. För att byta ut allt vatten i hela Östersjön tar det mellan 25 och 50 år. Jämför med Skagerrak och Kattegatt som ibland kan ha en vattenomsättningstid på bara några månader.

Östersjöns vattenbalans

Sötvatten tillförs från nederbörd och floder.

  • Från nederbörd kommer cirka 170 km3 per år
Cirka hälften faller under augusti-december. Min i mars. Max i augusti
  • Från floderna kommer cirka 470 km3 per år
Cirka hälften under mars-juli. Min i februari. Max i maj (snösmältning)

Saltvatten tillförs via Kattegatt med cirka 470 km3 per år. Bestäms av rådande vindar.

Avdunstningen varierar med vindhastigheten och är minst i maj och störst i november då samtidigt vattentemperaturen är gynnsamt hög.

Utbytet av vatten mellan Östersjön och Kattegatt beror dels på inpumpning av salthaltigt bottenvatten från Kattegatt orsakat av vandrande lågtryck som genom vindarnas verkan och ändring i vattenstånd trycker in i Östersjön, dels på utrinning av ytvatten från Östersjön genom den så kallade baltiska strömmen

Baltiska strömmen

Baltiska strömmen består av sötvattenhaltigt ytvatten. Den startar längs Sveriges ostkust med utrinning av Östersjöns ytvatten, fortsätter genom Öresund, vidare norrut längs Sveriges västkust, förenar sig med den västerifrån kommande Jutska strömmen och fortsätter norrut tills den träffar Norge, fortsätter västerut längs Norges sydkust och vidare längs Norges västkust.

Utrinning till Kattegatt och Västerhavet är cirka 940 km3 per år.

Vid starka västvindar kan den pressas in mot Sveriges västkust, där stoppas upp eller fördelas över större delen av Kattegatt

Syrehalt

Syre är nödvändigt för allt högre liv i havet. Ytvattnet får sitt syre genom utbyte med atmosfären och genom algernas fotosyntes. Normalt sett är ytvattnet mättat med syre. I djupvattnet förbrukas syre när organiskt material bryts ned. Tillförsel av syre till Östersjöns bottnar sker genom vertikalt utbyte mellan ytvatten och bottenvatten, men detta utbyte är begränsat. Den bästa syresättningen av bottnarna sker i form av inströmmande tungt syrerikt saltvatten från västerhavet.

Den storskaliga cirkulationen inom Östersjöbassängen styrs bland annat av färskvattentillförsel via älvar, floder och nederbörd. Nederbörden över Östersjön balanseras i stort sett av avdunstningen från vattenytan. Överskottet av sötvattentillförseln rinner ut genom Öresund och Bälten som en bräckt ytström. Denna utströmning kompenseras till viss del av inströmmande saltvatten från Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt i form av djupströmmar eftersom saltvatten är tyngre än sötvatten och bräckt vatten. Vatten¬utbytet med västerhavet sker genom Stora Bält (ca 70 procent) och det grunda Öresund (ca 30 procent). Man uppskattar utflödet av bräckt vatten från Östersjön till ungefär 2 500 kubikkilometer per år, medan inströmningen av saltvatten ligger på cirka 2 000 kubikkilometer per år.

När det inströmmande saltvattnet har passerat trösklarna i Stora Bält och Öresund, fortsätter det längs bottnarna och fyller djuphålorna med nytt friskt syrerikt saltvatten. Detta kan vara mycket välgörande för livet i bottnarna, som ofta stagnerar och förstörs av miljögifter under långa perioder.

Saltvattnet och brackvattnet i Östersjön skiljs åt av ett språngskikt som kallas haloklinen. Detta språngskikt som varierar i djup, men vanligen ligger på 60-70 meters djup, begränsar vertikalomblandningen av det salta bottenvattnet och det bräckta ytvattnet.

Ibland kan extremt stora inflöden av saltvatten ske, som är mycket välgörande för Östersjöns bottnar. Sådana inflöden kan ske under kraftiga höststormar med västliga till sydvästliga vindar över Skandinavien. Vindarna pressar då in Nordsjöns vatten i Skagerrak och Kattegatt så att vattenståndet där stiger med en halv till en meter. Samtidigt pressas södra Östersjöns vatten mot Baltikum och Finland, så att vattenståndet vid Skånes östersjökust sjunker med en halv till en meter.

Under perioden 6 januari till 26 januari 1993 skedde till exempel ett inflöde av ungefär 300 kubikkilometer saltvatten. Även orkanen Gudrun, som orsakade stor förödelse i södra Sverige den 8-9 januari 2005, bidrog till något positivt. Vattenståndsskillnaden mellan Kattegatt och södra Östersjön var då som mest nära tre meter!

Källa: Bland annat http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/ostersjon