Rundbrännare
rundbrännare, anordning med veke som ger ren förbränning och god lyskraft. Ursprungligen användes rovolja som bränsle, senare användes fotogen.
Uppfinningen
1784 uppfanns rundbrännaren av Argand
- Rundbrännaren har levt vidare i den nu kanske vanligaste typen av fotogenlampa.
Brännaren är så utformad att luft tillförs lågan såväl inuti den strutformade veken såväl som utanför.
Ökad lyskraft
När den platta veken underifrån förs in i brännaren formas den till en ringformad strut.
Genom att toppen på veken får formen av en ring får en bredare veke plats att användas.
- Veken lyfter bränslet till lågan med hjälp av kapillärkraft.
- Ju bredare veke desto mer bränsle kan lågan förses med och desto större blir lågans lyskraft.
Renare förbränning
Rundbrännaren är försedd med lampglas.
- Frisk luft sugs underifrån in till lågan, som därmed brinner renare och kan ställas högre utan att sota.
- Lampglaset gör att den uppåtstigande varma gasen från förbränningen skapar ett drag i röret.
Reglering
Ljusstyrkan regleras genom att veken skruvas upp eller ner med en ratt och ett kuggverk.
- Förbränningen ställs in så att den blir jämn och sotfri och med ett gott ljusutbyte.
- Om veken skruvas för högt lyser lågan visserligen kraftigare men den kan också börja osa och sota kraftigt.
OBS att en nyss tänd lampa kräver passning. Lampans delar runt lågan, inklusive bränslet, värms av värmen från lågan. Ett varmare bränsle blir mer lättflytande och sugs upp snabbare av veken. Lågan blir därför större, kanske så stor att den börjar sota. Feta, svarta sotflagor börjar flyga omkring och smutsar ner allt i närheten! Inte roligt att städa upp det! Då är det bättre att ha koll innnan!
Vidareutveckling
Carcel vidareutvecklade och fick högre ljusstyrka för fyrar
- Denne försåg brännaren med flera vekar, koncentriskt placerade.
Jfr Argand, Carcel, fyrljus, oljelampa, tändsticka.