Polheimer
Polheimer, Anders (1746-1811), bergsvetenskapsman och uppfinnare. Han var brorsons son till Christoffer Polhem. Han konstruerade en fyrugn och principen för täckt stenkolsfyr.
Bergsman
Han studerade juridik i Uppsala och gjorde praktik vid Falu koppargruva.
- 1773 fick han titeln markscheider.
- 1773-1776 var han styresman vid Åtvidabergs kopparverk.
- 1788 företog han djupborrningar enligt egen metod för att söka fyndigheter med stenkol i Skåne på uppdrag av E Ruuth.
- 1788 fick han i uppdrag av Amiralitetskollegiet att undersöka vilken kolsort som var den lämpligaste för fyringen, svensk eller engelsk.
- 1788, 1790 och 1791 besökte Anders Polheimer och studerade fyringen med stenkol på Nidingen, Kullen, Falsterbo och Grönskär.
- 1790 fick han titeln bergshauptman.
På uppdrag av Kronan undersökte han möjligheter att anlägga saltverk i Västergötland, Nasafjällets silvergruvor samt nyodling i Pite lappmark.
Kolfälten i Skåne
1793 fann han "flötserna" i Höganäs.
- Både vid denna tid och senare bistod han E Ruuth vid tillgodogörandet av kolfyndigheterna och den eldfasta leran.
- Han var en av de personer som tillhörde stenkolsverkets ledning i Skåne.
- Stenkol bröts bland annat i Höganäs.
- 1795 blev han ledamot av Vetenskapsakademien.
- 1799-1801 bistod han E Ruuth att anlägga järngjuteri och lerkärlsfabrik i Hälsingborg.
Fyrugn
1791 lanserade han sin fyrugn, en utveckling av öppen kolfyr.
- Fyrgrytan placerades på ett ihåligt torn.
- Tornet var försett med åt de olika väderstrecken mynnande luftkanaler, vilka med självdrag eller med hjälp av vindens blåst tillförde mer luft till fyrelden.
- Luckorna för de mot lovart mynnande kanalerna hölls öppna manuellt medan de mot lä hölls stängda.
- Fyrelden tillförd mer luft kom därmed att lysa starkare, samtidigt som den kom att resa sig upp.
- Ett problem i kraftig blåst var annars, att eldflammorna trycktes ner bakom fyrgrytan och kom att skymmas av denna.
- 1792 byggdes på försök den öppna kolfyren i Kullen om till "Polheimers fyrugn".
- 1793 beskrev han i Vetenskapsakademiens Handlingar sina undersökningar om olika sorters stenkol samt uppfinningen av den öppna stenkolsfyren.
1803 beskrev han i Vetenskapsakademiens Handlingar sina uppfinningar av täckt stenkolsfyr.
- Polheimer vidareutvecklade konstruktionen av sin fyrugn och ritade ett antal förslag, men de kom aldrig att uppföras.
- Han omgav fyrelden med lanternin med tak och rökhuv.
- I början av 1800-talet var det dansken Paul Löwenörn som utvecklade tekniken så att fyrelden i fungerande form kom att omges med lanternin med tak och rökhuv, dvs täckt stenkolsfyr "efter Löwenörns princip".
1817 byggdes fyren i Kullen på detta vis om till täckt stenkolsfyr "efter Löwenörns princip".
Den enda kvarvarande
Vid ombyggnad av Östergarns fyrplats på Gotland uppfördes en tillfällig fyr, en Polheimers fyrugn.
- Den finns kvar än idag och tänds vid högtidliga tillfällen.
Länkar
- Stenkolsfyr, Polheimer. Ur Blänket Nr 2014:3 Anders Polheimer och stenkolsfyrar, Esbjörn Hillberg
Jfr öppen kolfyr, täckt stenkolsfyr, Kullen, Christoffer Polhem, antikens fyrar, medeltida fyrar, Sverige från 1721, fyr- och handelshistoria, fyr, fyrljus.