Pite-Rönnskär
Pite-Rönnskär, svensk lotsplats och f.d. bemannad fyrplats på ön Rönnskär i havsbandet mellan Piteå och Skellefteå. Bottenviken.
Lotsplatsen bemannad 1821-1968. Fyrplatsen bemannad 1880-1969. Ej att förväxlas med den finska f.d. bemannade fyrplatsen Rönnskär.
Pite-leden. Leden till Piteå. Söder om inloppet till Piteå. Fyren stod ursprungligen på fyrplatsen Sandhammaren men flyttades hit 1905 och försågs med en nytillverkad underdel. Ensfyrarna som leder till hamnen kallas Rönnskärs Båthamn.
| Svenskt nr | Int.nr | WGS-84 Lat./Long. | Fyrkaraktär | Lysvidd M | Bemannad |
|---|---|---|---|---|---|
| 100005686 | finns ej | N 65 02, O 21 34 | Fl(3) W 15s | 17 | F.d., se bemanning |
| Tidigaste fyr år | Nuvarande fyr år | Automatiserad år | Avbemannad år | Tornets höjd m | Lyshöjd m |
| 1880 | 1905 | 1959 | 1969 | 37 | 39 |
Förhistoria
1832 uppsattes en 16 m hög spirbåk på Pite-Rönnskär.
Enligt Underrättelser 1852: RÖNNSKÄR . Stångmärke med kors på toppen. Skäret, hvarest märket står, är 13 fot högt, sjelfva märket 55 fot. Omkring 100 alnar derifrån står ett hvitfärgadt fiskarekapell. Här erhållas lotsar för insegling till Piteå och derutmed liggande hamnar och ankarsättningar. Närmare skäret synas flera fiskarestugor och lotshus wester om kapellet. Lat. N. 65 3'. Long. 21°34' ost om Gr. Pl. VII
1880 uppfördes en fyrlykta på husväggen av det samma år byggda lotsuppassningshuset. Lyktan var försedd med sideralsken.
1892 utbyttes lyktan mot fotogenlampa med lins av 6:e ordningen (300 mm Ø) med 2 fack à 90°.
Lotsplats
Saxat från lotsarnastockholm.se
1821 tillkom lotsplatsen. Första namnet var Pite-Rönnskär lotsplats, sedermera ändrat till Sandö / Rönnskär. Piteå stads självständiga lotsplats lades ner 1862 och därefter hette lotsplatsen bara Rönnskär.
1863. Lotsningsområde: Från Rönnskär till Piteå, södra leden, respektive Romelsö, Rödkallen, Åbyn, Jävre, Byske, till och från sjön, från Piteå till sjöss vid Bondeknallen.
1894 tillhörde lotsplatsen Luleå lotsfördelning. Då arbetade här lotsarna:
- Lotsförman: Anton Westerberg, f. 1833
- Mästerlots: Johan August Strandberg, f. 1846
- Lots: Johan Erik Sjöberg, f. 1851
- Lots: Johan Magnus Bergstedt, f. 1869
- Lots: Johan Emil Strandberg, f. 1870
- Lots: Elis Anton Hellgren, f. 1874
- Lots: Ernst Johan Wilhelm Lindqvist, f. 1871
- Lotslärling: Carl August Hellgren, f. 1878
1920: På Rönnskär håller Lotsverket för lotsarnas räkning ett lotsuppassningshus om ett rum och kök. Lotsarna ha emellertid uppfört egna stugor för seglationssäsongen. Deras vinterbostadsort är sedan gammalt Piteå stad.
1967 ändrades namnet till Piteå Lotsplats.
1968 den 15 sept lades lotsplatsen ned. Lotsningen överfördes på Skellefteå lotsplats.
Ur Minnesalbum 1914-1924
"Ute på Rönnskär håller Lotsverket för lotsarnas räkning ett lotsuppassningshus om ett rum och kök. Lotsarna ha emellertid uppfört egna stugor för seglationssäsongen. Deras vinterbostadsort är sedan gammalt Piteå stad. Åren 1904-1905 uppfördes fyrtornet, 37 meter högt. År 1907 anlades telefon till platsen.
År 1906 kompletterades och ersattes av lotsarna själva de dittills använda segel- och roddbåtarna med en motorkutter, som ehuru tre gånger utsatt för haveri beroende på avsaknad av båthamn, ännu nästan uteslutande begagnas som tjänstebåt vid lotsplatsen, särskilt vid mörker och hårt väder. Båt och motor är levererade av Skandiaverken i Lysekil.
En länge närd önskan, en båthamn, torde snart förverkligas då riksdagen för ändamålet år 1925 beviljade ett belopp av 25,000 kr."
Lotsbarnskola
1914 januari-april undervisades barnen av lotsbarnskolelärarinnan Anna Sjöstedt. I övrigt gick lotsbarnen i sockenskolan.
Luleå lotsfördelning
Luleå lotsfördelning ingick under 1800-talet i Lotsverket och organiserade lotsar och fyrmän från från Haparanda till Sundsvalls lotsfördelning.
Förutom lotsverksamheten hade lotsplatserna förr även ansvar för utprickning och underhåll av sjömärken samt transporter för lotsbarnskolorna och deras lärare.
Varför fyr här
På fyrplatsen Sandhammaren byggdes inte bara ett utan två torn, dvs en dubbelfyr år 1862-1863. Detta för att inte förväxlas med fyrarna på Bornholm och Christiansö. När man lärt sig att skapa annan fyrkaraktär än fast sken, som båda hade, behövdes inte två fyrar. Det norra tornet på Sandhammaren släcktes 1891 men fick stå kvar till 1904.
Fyrar behövdes även på andra platser. Trakten kring Piteå hade en expansiv industri, inte minst med sågat virke och papper och massa. Sandhammarens torn var byggt som ett mecano och gick därför att åter demontera och delarna gick förhållandevis lätt att transportera. Från tillverkaren Hällefors bruk hade ju tornet anlänt som en byggsats.
Den nya fyrplatsen valdes förmodligen för att här redan fanns folk (lotsar) och här fanns en hamn. Demontering och transport genomfördes av en arbetsstyrka på några man. Till sin nya plats gick transporten från Sandhammaren förmodligen först till lämplig hamn och därefter med båt till destinationen. Mecanot monterades åter, nu på sin nya plats. Nu kanske av en annan arbetsstyrka. Fyrens förhöjning med två nytillverkade sektioner gjordes för att öka fyrens lysvidd.
Så småningom blev fyren ersatt av ett obemannat alternativ, en kassunfyr placerad ute vid farleden. Vår fyr avbemannades men man behöll den i fungerande skick som reserv för kassunfyren Nygrån. Och det visade sig vara rätt tänkt då kassunfyren blev svårt skadad av isen. Fyren Pite-Rönnskär fick då ta över medan reparation pågick av Nygrån.
Fyrplatsen Pite-Rönnskär
1904-1905 anlades fyrplatsen. Fyrtornet av järn var cirka 37 m högt och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs den högsta "Heidenstammaren", försett med lanternin och fyrapparat med Lux-ljus och lins.
- Torn och lanternin var den tidigare demonterade Sandhammarens norra fyr, men utökad 7,6 m i höjd med två nytillverkade sektioner underst.
- Huvudfyr. Linsen av 3:e ordningen (1000 mm Ø) var en dioptrisk planlins med 3 fack à 72°, med krona (11 ringar) och krans (3 ringar) samt catoptrisk spegellins 2 fack à 72°, omgående, kvicksilverlagring, driven med urverk och lod. En uppdragning hade 8 timmars gångtid. Lux-ljus.
- Fyrkaraktär: Bx(3) 15s 18M. Ljus 1/4 sek, mörker 2 3/4 sek, ljus 1/4 sek, mörker 2 3/4 sek, ljus 1/4 sek, mörker 8 3/4 sek.
- Ljusstyrka: 65,000 HK. Lyshöjd: 39 m. Rött, 37 m högt, nedtill öppet järntorn.
- En bifyr med 6:e ordningens (300 mm Ø) trumlins med 2 fack à 90° uppsattes i tornet under huvudfyren för att leda lotssökande fartyg till platsen.
- Veklampa. Fyrkaraktär: F W 8M. Lins av 6:e ordningen. Ljusstyrka: 100 HK. Lyshöjd: 33,6 m.
- Lyser från 322 till 56 grad.
1907 anlades telefon till platsen.
Dalén-ljus
1944 utbyttes Lux-ljuset i huvudfyren mot dalén-ljus. Kronan togs bort. Bifyren erhöll AGA-ljus.
1951 släcktes bifyren.
1958 ersattes fyren av kassunfyren Nygrån, cirka 2 M ost om Rönnskär.
- Fyren Pite-Rönnskär släcktes.
Elektriskt ljus
1959 sattes kronan tillbaka.
- Fyren elektrifierades trots att den var släckt.
- Ett reservkraftverk installerades.
Avbemanning och personal
1959 Fyrplatsen avbemannades, se avbemanning.
För att få reda på vilka som arbetat här klicka på länken: fyrpersonal Pite-Rönnskär
Och sedan
1968 var fyrtornet målat rött, 37 m högt. Bifyren placerad i samma fyrtorn som huvudfyren. Lotsstationen drogs in.
- Optisk karaktär: Bx(3) W 15 s 17,5 M. Lyshöjd: 39 m. Ljusstyrka: W 440 000 cd.
- Reservradiofyr (sänder endast då Nygrån RC 101 var ur funktion): RC 102. Räckvidd: 40 M. ID-signal: PI. Frekvens: 312,6 kHz. Ingick i kedjan Nygrån, Pite-Rönnskär, Malören.
- Bifyr optisk karaktär: K WRG 4 s 12,5 M. Lyshöjd: 33,6 m. Ljusstyrka: W 4 800 cd, R 1 200 cd, G 600 cd.
1969-1971 var fyren Pite-Rönnskär tillfälligt tänd.
- Kassunfyren Nygrån reparerades efter att ha demolerats av trycket från isen.
1995 fick fyren Pite-Rönnskär underhåll genom att blästras och målas.
2003 återtändes fyren som occas.
Nuvarande optik: 3:e ordningen (1000 mm) dioptrisk planlins med bulls-eye och 6 inslipade ringar ovanför och nedanför, 3 fack á 72° samt catoptrisk spegel 2 fack á 72°, alla linsfack med catadioptrisk krona (11 ringar) och krans (4 ringar), Barbier Benard & Turenne, kvicksilverlagring borttagen, urverk med lod. 300W 220V glödlampa. Landkabel
Nuvarande karaktär: Fl(3) W 15s. Lyshöjd: 39 m.
Länkar
- Ur Arkiv Tore Olsson: "Fyren får automatik - fyrmästaren får pension" , Svensk Lots- och Fyrtidning 1968. 0,7MB
Klicka på länken: Hemsida
Ur Våra fyrar 1944
| Bemanning | Fm, Fv, ex.-bitr. 1/10-fyrens släckning för vintern. År 1944 ändrad till Dalén-fyr och klass III. Fv-befattningen indragen. |
| Klass | Fyrplats klass: II. Kallortsklass: III. Enslighetsklass: I. Dyrortsgrupp: C. |
| Fyrinrättningen | Huvudfyr: Fotogenglödljus, lins 3:e ordningen. Bifyr: (avsedd för lotssökande fartyg) fotogenveklampa. Rött 37 m högt nedtill öppet fyrtorn av järn. Fyrplatsen anlagd år 1880. |
| Läge och natur | Barrskogbevuxen ö, 2 km lång, största bredd 800 m, belägen i havsbandet 35 km S Piteå. |
| Bostäder | Fm 2 rum och kök. Fv 1 rum och kök, ex.-bitr. 1 rum. Inga bekvämligheter. |
| Hamn | Goda vid högvatten, dåliga vid lågvatten, emedan hamnen har för litet vattendjup. Slip finnes. |
| Kommunikationer | Personalens båtar, 1-2 ggr. per vecka till Kinnbäck, 4 dist.-min. Bussförbindelse Brännfors 7 km, eller Piteå 30 km, 2 ggr dagligen. |
| Postanstalt | Brännfors . Väg dit: 4 dist.-min. sjöväg + 7 km landsväg. In- och utlämning av post i Kinnbäck. |
| Handelsbod | Kinnbäck. Väg dit: 4 dist.-min. i skärgård. Endast mindre handelsbod. Större inköp i Piteå eller Brännfors. |
| Skola | D-skola i Kinnbäck, B-skola i Brännfors, samrealskola i Piteå. |
| Övrigt | Fast is till Kinnbäck vanligtvis under tiden december-april. Ersättning för personalens båtar 100 kr per år. 3:e klass meteorologisk kuststation. |
Ur Fyrhandboken
| Fyrplatsbostäder | Statens Fastighetsverk. Allt utarrenderat. Inga övernattningsplatser. |
| Ägare | Skellefteå kommun. |
| Kontaktperson | Tord Stenberg 0706-202037, Lars Lundholm 0912-30055, 0705-319888, www.pite-ronnskar.se |
| Övrig information | Första fyren som tändes 1 augusti 1880 satt på lotsstugans östra långsida, 7 m ö.h. År 1892 byttes siderallampan mot en 6:e ordn.(300 mm) lins 2 fack á 90° och envekig fotogenlampa, föränderlig bränsleyta (förbrukning 7 cl/tim). Fyren var tänd vinterhalvåret med fast rött sken mot farleden när lotsen fanns på plats. Den släcktes 1905.
Nuvarande Heidenstamfyr byggdes 1862 som en av två dubbelfyrar (den norra) vid Sandhammaren. När det inte fanns behov av en dubbelfyr demonterades den norra 1904, flyttades (utan lins) och sattes upp på Rönnskär 1905. Den höjdes samtidigt med två sektioner (7,6 m), försågs med nuvarande lins och luxljus (reserv fyrvekig fotogenlampa) 65.000 hefnerljus samt tändes 15 sept. År 1944 togs linskronan bort och Dalénljus installerades (förbrukning 50 l/tim), ljusstyrka 150.000 hefnerljus. År 1959 sattes kronan tillbaks och fyren elektrifierades. Fyren släcktes 1972/73 och samtidigt släcktes bifyren från 1905 som först hade en 6:e ordn.(300 mm) dioptrisk trumlins 2 fack á 90° med envekig fotogenlampa 100 hefnerljus. År 1944 hade ett av bifyrens fack tagits bort och AGA ljus installerats (förbrukning pilotlåga 0,5 l/tim + drift 1,5 l/tim), 200 hefnerljus. Trots att huvudfyren inte släcktes förrän 1972/73 ersattes den i praktiken år 1959 av den 21 m höga kassunfyren Nygrån (nr 047700, int.nr C 5789) c:a 2 nm O Rönnskär. Nygrån var släckt 1969-71 då den förstördes av isen vintern 1969. Heidenstammaren återtänd från 20 augusti 2005 som OCCAS fyr. Lotsstationen drogs in 1968. Lotsstugan från 1849 är väl bevarad och fungerar som ett litet museum. En sevärd spirbåk (1832, höjd 16 m) och signalmast finns. I gamla fyren finns det ursprungliga fungerande urverket med lod (8 tim. gångtid) samt en uppvevningsbar korg i vilken man hissade upp fotogen till fyrlampan. |
| Skydd enligt lag | Ej |
Karta över svenska bemannade fyrplatser enligt Våra fyrar 1944
Klicka här för att se fyrarna i Våra fyrar 1944.
Emil Karlssons ursprungliga anteckningar
Anteckningar rörande svenska statens fasta fyrar av 1:e fyringenjör Emil Karlsson 1917 senare kompletterade för Sjöfartsrådet, överfyringenjör Sven Öberg
Fyr 41 Rönnskär
År 1832 uppfördes på Rönnskär en 55 fot hög spirbåk
År 1880 föreslog Lotsstyrelsen hos Kungl. Maj:t anbringandet af en ledfyr i Rönnskärs lotsuppassningshus, hvartill anslag beviljades den 6:e Februari 1880.
År 1880 uppsattes en fyrlykta på uppassningshusets vägg med en fyrapparat, som visade fast, rödt sken och bestod af ett sideralsken med lampa för föränderlig nivå, fotogen och en veke.
År 1892 uppsattes en linsapparat af 6:e ordningen visande fast, rödt sken och bestående af 2 linsfack om 90° hvardera samt lampa för föränderlig nivå, fotogen och en veke.
År 1905 föreslog Lotsstyrelsen hos Kungl. Maj:t uppförandet af ett fyrtorn med en lysvidd af 18 minuter och framhöll som motiv derför att ”mellan Titsundet och Kågefjärden endast funnos ett par ljussvaga direktionsfyrar, hvadan de fartyg, som besökte därvarande lastageplatser, hade ett angöra en delvis obelyst kust, samt mellan de på 55 minuters afstånd från hvarandra belägna kustfyrarne vid Rödkallen och Bjuröklubb, mellan hvilka Rönnskär låge, hela den stora Luleåtrafiken måste fram” Lotsstyrelsens förslag godkändes af Kungl. Maj:t den 18 Mars 1904
Fyrtornet uppfördes åren 1904-1905 och består af ett 37 m. högt öppet pelartorn af järn, hvars öfre del jämte lanterninen förut varit uppsatt på Sandhammaren, med linsapparat af 3:e ordningen, större modell, visande tre, tätt på hvarandra följande blänkar hvar 15:e sekund. Fyrapparaten består af tre linsfack, hvardera 72° och innehållande krona, trumma och krans samt två fack katadioptrisk spegel om 54° hvardera med Luxlampa med 50 m/m glödkropp.
Till ledning för lotssökande fartyg uppsattes år 1905 nere i tornet en fyrapparat af 6:e ordningen, bestående af 2 linsfack om 90° hvardera med lampa för föränderlig nivå, fotogen och en veke som visade fast, hvitt sken.
Hela fyranläggningen kostade 117.967 kronor. Den gamla fyren släcktes år 1895.
Kompletteringar till anteckningarna ovan, avskrivna från lösa stencilpapper från 1940/50-talet
År 1944 borttogs linsens kronfack och fotogenljuset ersattes med dalénljus. I fyrmästarens bostad anordnades en larmanordning, som automatiskt utlöstes om ett glödnät brister eller om linsapparatens rotation upphör. I samband med ändringen ökades ljusstyrkan till 150000 hefnerljus. Kostnaden uppgick till 15732 kronor.
I bifyren borttogs ett linsfack och en agaklippapparat KEF-80 med 15 liters brännare insattes, varvid ljusstyrkan för vitt sken ökades till 200 hefnerljus och fyrkaraktären ändrades till blixtsken med en period av 2 sekunder. Kostnaden för ändringen uppgick till 828 kronor.
Tack vare de vidtagna ändringarna kunde personalen minskas till en man.
År 1951 utbyttes bifyrens klippapparat mot en agaklippapparat KMEA-130 med 25 liters brännare. Fyrkaraktären ändrades till klippsken med en period av 4 sekunder och fyren skärmades i vita, röda och gröna sektorer. Ljusstyrkan för vitt sken ökades till 300 heffnerljus. Kostnaden för denna ändring belöpte sig till 4140 kronor.
År 1959 elektrifierades såväl huvudfyr som bifyr, varvid ljusstyrkan i huvudfyren ökades till 800000 och i bifyren för vitt, rött och grönt sken till 3600, 900 och 450 heffnerljus År 1960 anordnades en cirkulär reservradiofyr, som träder i funktion då radiofyren Nygrån är ur funktion. Räckvidden är 40 nautiska mil.
Pite-leden
Klicka här för att se fyrarna i Pite-leden.
Jfr Bottenviken, svenskt fyrväsende, sideralsken, Heidenstam, järnfyr, Lux-ljus, dalén-ljus, bifyr, radiofyr, Nygrån, kassunfyr, utsjöfyr, Jävre-Sandholmen, mistsignal, radiofyr, racon,