Ljudpipa

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ljudpipa, en anordning för att alstra mistsignal. Användes för (vissa) kassunfyr(ar) och för viss typ av ljudboj. Energin till "tutet" kommer från vågornas böljande.


SaltskärsKäringExtend.jpg

SweFlag.jpg Symbol fyr.jpg Symbol lysboj.jpg Lur ritad.jpg


Exempel på lysboj och ljudboj. Den tredje från vänster är försedd med ljudpipa. Detalj ur Utprickning från 1923, Lotsverket.

Mistsignal gavs förr av allehanda apparater. Många krävde assistans av mänsklig hand. Ljudpipan var helt "självgående".

Vågkraft

Anordningen drivs av "förnyelsebar energi" i form av vågkraft, d.v.s den drivs av vågrörelsen. Den "tutar" då det råder sjögång och är tyst när sjön ligger stilla. Dimma och nedsatt sikt rättar sig inte efter om det råder sjögång eller inte.

Funktionen

Ljudpipan består av ett rör med öppning för luftinsläpp, ungefär som en pipa i en kyrkorgel. För mistsignal för ljudboj var pipan "sluten" (täckt med ett lock) till skillnad från de flesta piporna i en orgel, de är öppna uppåt. Funktionen är den samma men tonhöjden skiljer för öppen eller sluten pipa.

När luften strömmar in alstras en ton.

Den strömmande luften kommer från ett utrymme i förbindelse med vattenytan. Utrymmet är öppet nedåt. När vågorna skvalpar så stiger och sjunker vattennivån inne i utrymmet. Den innestängda luftens volym varierar, ungefär som att den "andas".

Utrymmet står uppåt i förbindelse med själva ljudpipan. "Flåset" från utrymmet alstrar "tutet".


2018 hade Sjöfartsverket cirka 1100 fyrar (andra aktörer ungefär lika många), 1500 fasta objekt som kummel, båkar och stänger, 600 bojar och 4400 prickar.


Jfr utprickning, sjömärke, lysboj, prick, dykdalb, mistsignal, reflexmaterial, radarreflektor, racon.