Kalmar
Kalmar, svensk stad och lotsplats med obemannade ensfyrar och hamnfyrar samt optisk f.d. flygfyren Kalmar flygfyr vid Kalmarsund, Mellersta Östersjön.
* Fyrplatsen: Kalmarsunds djupränna. Nedre: På kaj i hamnen. Övre: 50 m från föregående. Fyrarna är i ens i 277 grad. * Kalmar flygfyr: optisk, 2,5M VNV om staden (flygplats). Hålles tänd vid behov. Inom fyrens lysvidd ligger mellersta delen av Kalmarsund (mellan Borgholm och Utgrunden).
Förtoning över Grimskär enligt Beskrifning 1872.
Ur Minnesalbum 1914-1924
"Kalmar lotsplats. Belägen i Kalmar stad. Postadress och telegramadress: Kalmar.
Kalmar är en av våra äldsta städer, och dess namn förekommer i nordens politiska och militära historia under 1300-talet ända fram på 1700-talet flitigare än de flesta andra stadsnamnen. Som sjöstad och hamn intager den med sitt skyddade läge i sundet mellan Öland och fastlandet och som delvis naturlig hamn, inramad av holmar, tidigt en plats. Själva namnet Kalmar lär enligt språkkunnige häntyda på det stengrundfyllda sundet utanför och staden är äldre än 1300-talet, kanske så gammal som från 1000 - 1100-talet.
Våra förfäder måste, framför sundheten och friskheten hos en boplats, sätta hänsynen till trygghet för livet mot fienders överfall. Det är förklaringen till att de till boplatser för städer, borgar m. m. valde kärr och sankmarker, som ej var så lätta för en fiende att ta sig fram på. Om de ej - som exempelvis Lübeck, Antwerpen m. f. gala ärevördiga handelsstäder - kunna lägga sin boplats högt uppe vid en krokig och svårtillgänglig flod, där fiendens fartyg, om de komma den vägen, kunde på lämpliga ställen anfalla.
Kalmars äldsta del är byggd på de vidsträckta sankmarkerna, varom västsidan ännu erinrar. Ännu sankare var de vid tiden för stadens grundläggning. Landhöjningen har torrlagt den effektivare än vad senare tiders människoingripande kunnat lyckas med. Samtidigt har landhöjningen grundat upp de vattenområden som förr utgjorde hamnen. På gamla teckningar syns slottet som byggt rätt ute i havet.
Utanför själva den ringmur, som omgav den gamla staden, låg, säger en beskrivning, också hamnen, vilken ej var något annat än den nu så grunda slottsfjärden. Den var på den tiden djupare än nu, samtidigt som dåtidens fartyg var mindre och grundare. Från strandkanten utanför muren utgick dessutom flera broar, Storbron, Hyskebron (för särskilt ändamål) och Öningabron. En del av stranden omtalas också som fiskarebänken. Man kan förmoda att farkosterna fick ligga med sina ankare ute, klara att hala bort från de säkerligen bräckliga träbryggorna, om det blåste upp vind utifrån.
Hamn i modern mening har för Kalmars vidkommande och med hänsyn till stadens ålder varit ett tämligen sent begrepp. Efter de olika öden som övergått den medeltida staden kom den stora ändringen i och med en eldsvåda 1647, som tillintetgjorde den gamla staden. En ny, den nuvarande, byggdes då på Kvarnholmen. Den nuvarande gamla hamnen var då redd, och en brygga, Storbron, gick från muren ut i redden. Vid den lade större fartyg till. Ölandsekor och mindre skutor lade till vid Jordbron, som från Kaggensgatans mynning förde över till det magasinskvarter, som än i dag kallas inre Vedgårdsholmen och som ännu på 1860-talet var en holme. Det är för övrigt betecknande, att utanför det gamla Kalmar låg en mångfald holmar, Lindön, Kullön, Ängön, de båda Knorrholmarna, Rågholmen, Skeppsbyggarholmen, Stenhuggarholmen m. fl. av vilka somliga nu ej längre är holmar, utan genom utfyllningar förenats med fastlandet. Innanför denna krans av öar och holmar låg den största, Kvarnholmen, eller Systraholmen, som den tidigare kallades. På dess nordliga udde ligger lotsvaktstugan på en av de få resterna av den numera moderna fästningsmur, som på sin tid omgav även den nya staden Kvarnholmen. Det är på resterna av bastionen 'Regeringen' som lotshuset står.
Genom utbyggnader och fördjupningar i olika omgångar åren 1852 och 1903 har den nuvarande hamnen med ett djup av 6,6 meter tillkommit, som ger tillträde och skydd åt stora fartyg. Sedan ett tjugotal år har direkt genomfart för fartyg av högst 20 fots (6 m) djupgående beretts genom utmärkande av Kalmarsunds djupränna i sundet norr om Kalmar. I sin helhet är emellertid Kalmarsund det värsta stengryt man kan tänka sig, och fartyg måste hålla sig till de snäva farlederna. Att man från allra tidigaste dagar hade användning för lotsar i de här trakterna är ej att undra på.
Kalmar lotsplats har som sådan gamla anor. Redan under medeltiden bildades ett särskilt gille eller skrå av 'styrmän', vilka fortsatt sin verksamhet långt in på 17:de århundradet. Dessa styrmän, som var dels inomskärs- och dels utomskärsstyrmän, räknades till 'stadens ämbetsmän' och tillsattes av staden. I detta skrå ingick även män av adel och hög släkt, såsom Sven Gera, Anders Fleming och Erik Bagge, vilka alla tre jämte tre ofrälse, Henric Skomakare, Olof Blekingsfarare och Jöns Ölänning år 1541 lotsade konung Gustafs örlogsskepp till Stockholm.
Något statligt lotsverk fanns således inte på denna tid, utan ålåg det åt staden att hålla 'lotsverket' vid makt genom styrmansskrået, vartill även hörde underhållet av 'lotsprickarne'. Kalmar stad hade under första hälften av 1600-talet på sin lott att underhålla prickarna vid grunden genom hela sundet från Bröms till Kråkelund. År 1653 synes det gamla skrået ha upphört, enär då i stadens avlöningslängd en 'stadens styrman, som uppvetiar grunden i skeppsleden och håller tunnor och rännor vid makt', uppfördes. Han erhöll 20 daler om året i lön, lika med stadens kommunister samt hamn och brofogden, Sannolikheten talar för att denne haft andra styrmän under sig, men att han ensam inför staden burit ansvaret för 'lotsverkets' ordentliga skick.
Sedan staten övertagit lotsverket inträdde en annan tingens ordning. Distrikt infördes och Kalmar blev bland annat huvudorten för ett dylikt (en rangplats som staden alltsedan behållit). Såsom chef fungerade en uppsyningsman, vilken titel behölls till ett stycke in på 1800-talet, då titeln lotskapten infördes. Att dessa uppsyningsmanstjänster icke nödvändigt behövde vara personliga sysslor framgår av brevet den 5 mars 1736, enligt vilket magistraten i Kalmar, som åtagit sig lotsuppsyningen och att hålla flera lotsar, samt förse dem med bättre båtar och skaffa några av dem utrymme på holmar och skärm där de snarare kunde komma fartygen till mötes, fick uppbära uppsyningsmannens andel av lotspenningar.
I början av 1800-talet upptog staten för Kalmar lotsplats, förutom uppsyningsmannen, 1 ålderman, vilkens åldermanskap omfattade Pataholms, Skäggenäs, Kalmar och Bergkvara lotsplatser, 2 ordinarie lotsar, 3 ordinarie drängar, 1 reservdräng och 2 lärlingar. Uppsyningsman var då löjtnanten vid Åbo läns regemente Adolph Fredrik Saur, född 1770. Lotsåldermannen var Johan Larsson, född 1730, död 1801. Om honom säger rullan att 'Bebor egit hus i staden, 21 prickar'. Ordinarie lotsar var Peter Zinnerström och Peter Forsman. Lotsarna bodde på den tiden på det lotsverket numera tillhöriga Laboratorieholmen.
På segelfartygens glanstid hörde en hel del skutor hemma i Kalmar, och åtskilliga byggdes där åren 1860 och framåt. Varvsrörelsen har drivits periodvis; det nuvarande varvet, ursprungligen byggt som Flottans varv under Carl XI:s tid, har haft sina upp- och nedgångsperioder. Nu har det helt säkert en av det förra slaget, sedan Ångfartygsaktiebolaget Kalmarsund inköpt detsamma. Redan med sina egna egna fartygs sliphalningar, reparationer etc. kan det ge betydlig sysselsättning åt varvet. "
Lotsplats
1894 tillhörde lotsplatsen Kalmar lotsfördelning. Då arbetade här lotsarna:
- Lotsförman: Johan Albert Lundgren, f. 1823
- Mästerlots: Jonas Peter Wahlström, f. 1839
- Mästerlots: Per Oscar Alfred Annerstedt, f. 1847
- Lots: Carl Johan (Olsson) Walter, f. 1843
- Lots: August Wilhelm Moberg, f. 1865
- Lots: Karl Fredrik Renström, f. 1862
- Extra lots: Elof Uno Sandström, f. 1869
- Lotslärling: Victor Emanuel Nyman, f. 1864
- Lotslärling: Johan Edvard Nyman, f. 1862
- Lotslärling: Carl Oskar Nordström, f. 1871
- Lotslärling: Carl Johannes André, f. 1871
- Lotslärling: Per Viktor Lind, f. 1872
- Lotslärling: Carl Törnblad, f. 1872
- Lotslärling: Frans Herman Gottfrid Rylander, f. 1862
Lotsångaren Kalmar
Lotsångaren Kalmar. Foto ur Minnesalbum 1914-1924.
Lotsångaren Kalmar var lotsfördelningens arbetsbåt. Den användes för underhåll av fyrplatser (transport av fat med fotogen till fyrplatser, tillsyn av ledfyrar, byte av gastuber, med mera), utprickning (utsättning och intagning av prickar vår och före vinter), transport av personal och deras bohag då de fått ny plats för tjänstgöring, visitationer av lotsdirektören, med mera.
Lotsbarnskola
Här fanns ingen lotsbarnskola. Barnen fick gå i den allmänna sockenskolan
Fyrplatsen
Nedre: WGS-84 Lat. N 56 39,7. Long. E 16 22,2. Sv. Nr. 575400. Int. Nr. C7360
Övre: WGS-84 Lat. N 56 39,7. Long. E 16 22,1. Sv. Nr. 575401. Int. Nr. C7360-1
1888 anlades fyrplatsen. Veklampa
1923 hade fyrarna elektriskt ljus. Fyrkaraktär: F R 4M båda. Lyshöjd 7,7 m resp 9,2 m. Lampor på stolpar
1968 hade fyrarna elektriskt ljus. Fyrkaraktär: F R 7,6M båda. Lyshöjd 7,7 m resp 11,7 m. Lampor och vita, fyrkantiga dagmärken med svarta kanter
1999 fick fyrplatsen nuvarande utformning
Nuvarande utseende:
- Nedre: Fyrlykta på fackverksmast med rött och vitt dagmärke
- Övre: Fyrlykta på fackverksmast med rött och vitt dagmärke
Nuvarande karaktär:
- Nedre: Q R 8,4M. Lyshöjd: 8,0 m.
- Övre: Iso R 4s 8,4M. Lyshöjd: 11,0 m.
Kalmar flygfyr
Kalmar flygfyr: optisk flygfyr, 2,5M VNV om staden (vid Kalmar Öland flygplats). Hålles tänd vid behov. Inom fyrens lysvidd ligger mellersta delen av Kalmarsund (mellan Borgholm och Utgrunden).
Och sedan
1948-1950 drogs i Sverige de optiska ljusfyrarna för flyget in, nu ersatta av radiofyrar.
Men de optiska ljusfyrarna fortsatte att lysa i många år ytterligare, nu på flygplatserna. De hölls tända endast vid behov.
Mer om flygfyrar
Här kan du läsa mer om flygfyrar: Flygfyr.
Kalmarsund
Klicka här för att se fyrarna i Kalmarsund.
Jfr Mellersta Östersjön, Kalmarsund, svenskt fyrväsende, Sjöfartsverket, ledfyr, ensfyr