Intermittenshylsa
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Intermittenshylsa, anordning för att åstadkomma fyrkaraktären intermittent sken (på engelska oculting, Oc), dvs ett sken som periodvis avbryts av mörker med cirka 1 sekund varaktighet. (Man kan säga att det är omvändningen till "blänk" eller Long Flash)
Fyrmästare Hjalmar Holmström vid bifyren på Björns "nya" fyr. Elektriskt ljus, intermittenshylsa och segment troligen av lins av 1:a ordningen. Foto NN
1811 konstruerade skotten Stevenson urtypen till intermittenshylsan. Denna var en anordning, som rytmiskt avskärmade skenet från en spegelfyr.
I slutet av 1800-talet konstruerade G W Lyth den så kallade "intermittenshylsan".
- Denna bestod av en hylsa i metall och som med hjälp av en hävarm med jämna mellanrum sänktes ner runt ljuskällan, som på så vis avskärmades, för att kort därefter dras upp igen.
- Mekanismen drevs av ett urverk med lod. Den krävde därmed "ständig passning".
Exempel: 1940 hade fyren Grönskär Lux-ljus med både von Otters klippapparat och intermittenshylsa. De var inställda för att ge följande fyrkaraktärer:
- Int W 10s i sektor 40-335, 2-10 samt 21-40 grader
- Bx(2) W 10s i sektor 335-2 grader
- Bx(3) W 10s i sektor 10-21 grader
Jfr Int, intermittent sken, Lyth, fyrkaraktär.