Beskrifning 1872

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Beskrifning 1872, tidig svensk fyrlista. Fullständig titel:

Beskrifning öfver Svenska Fyrarne, med kort underrättelse om fyrväsendets uppkomst och utveckling. Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga beslut utgifven. 1872

"De hermed lemnade beskrifningar angifva de befintliga fyrinrättningarnes nuvarande beskaffenhet och utseende, och för beslutade men icke ännu uppförda, sådana de äro ämnade att blifva. Genom insättning eller utbyte af planscher och beskrifningar kan samlingen, på sätt den nu är anordnad, lätt hållas komplett i mån af framdeles skeende förändringar. Förändringar, hvilka ägt rum sedan planscherna börjat graveras, hafva föranlett några oegentligheter i fyrarnas nummerordning och fördelning på särskilda planscher.

Stockholm i Nov. 1872.

Kongl. Lotsstyrelsen"


Återges här bokstavstroget. (Arbete pågår. Hav tålamod)


1872-Omslag.jpg

SweFlag.jpg Symbol fyr.jpg Fotogenlamp ritad.jpg Historik.jpg Kompassros ritad.jpg


Innehåll

Om fyrväsendets uppkomst och utveckling

Med den kännedom nordens folk tidigt egde om södra Europas kuster, der, till ledning för sjöfarande, fyrar redan i äldre tider funnos, kan med stor sannolikhet antagas, att nordbon icke underlät, att tillrättelse för sjöfärder på egna kuster använda eldar eller ljus. Underrättelser om hvad i sådant afseende funnits förekomma dock sparsamt ända tills efter 1652, då tillsyn öfver fyrarne uppdrogs åt en Statens myndighet. Nämnda år förordnades nemligen , ”att emedan härtill ingen särdeles Inspektion är hafd öfver fyrbåkarne på en och annan ort här i Riket …. skulle Amiralitetet hafva Direction och Inspektion af alla fyrbåkar i Riket.”

Af ordalagen i denna skrifvelse synes, att några fyrbåkar redan då funnits, men hvarest derom lemna tillgängliga handlingar ingen upplysning. (Möjligen ansågs dock Nidingens fyrar utanför Halländska kusten redan då såsom hörande under Svensk administration.)

Enligt af Professor Bergfalk benäget lemnad upplysning lärer i våra äldre lagar icke något förekomma hvarken rörande skyldighet att hålla fyrar eller sjömärken, eller förbud mot sådanes uppsättande. De äldsta af honom kända stadganden om sjömärken är dels ett bref af Karl IX den 17 Okt. 1606 till Slottsloven af Elfsborg, Söfrin Jönsson, af innehåll, ”att som ytterst i klipporna der ute i skären behöfdes några märken, derefter de fremmande kunde komma till hamnar, om så mörkt vore, att de icke eljest kunde ledsaga sig till sådana, Söfrin Jönsson skulle allesstädes, hvar så lägenheten kunde tillsäga, dock synnerligen på Vingh och Galterö,samma höst låta uppsätta märken och vetar, dock så, att när man ville kunde hugga dem neder, dels ock, beträffande ett finskt (Helsingfors) inlopp, ett konung Gustaf I:s bref af d. 20 Aug 1550.

Landsorts fyr är den äldsta Svenska, hvarom man eger några närmare underrättelser; fyrarne på Skagen, Nidingen och vid Falsterbo äro dock betydligt äldre, men tillkommo under den tid, då Halland och Skåne tillhörde Danmark.

År 1651 lemnades rättighet åt en ”Gardiner”, att vid Landsort inrätta en fyrbåk, men tillståndet återkallades följande året, möjligen till följd av omnämnde författning, helst Gardiner skulle till Amiralitetet aflemna den af honom anskaffade lanternan, som han värderade till 600 d:r s:mt. Sedermera lemnades omkring 1658 koncession till v. der Hagen för fyrbyggnad på Landsort, men ordentlig fyring derstädes egde sannolikt icke rum förr än år 1669. År 1672 förordnades , att stentorn skulle byggas istället för förutvarande båk af trä.

Fyrinrättningen fortfor att vara enskild tillhörighet, med skyldighet att underhålla fyringen mot afgift af förbigående fartyg, ända till år 1840, då den slutligen inlöstes af Kronan, på det att i lysningssättet måtte kunna vidtagas tidsenliga förbättringar.

Det efter år 1672 af gråsten uppförda tornet, med derå vid olika tider anbringade lysningsapparater, har nu i 200 år tjenat att utvisa det sydligaste af hufvudinloppen till Stockholm. Först nära 100 år sednare uppfördes Korsö och Grönskär s fyrtorn samt Arholma och Simpnäs båkar, att utmärka hufvudstadens båda öfriga inlopp, det östra och det norra.

Redan år 1678 ifrågasattes byggandet af en fyrbåk å Gräsön, eller på Örskär et, som från nämnde ö skiljes af ett smalt sund. Båkbyggandet anmäldes dock först år 1687 ”så vida bragt, att speglarna lysa, fast ett och annat af mangel på penningar felar”. Ursprungliga fyrbåken har varit af trä, emedan sistnämnda år påmindes om ”dess bespåning och tjärande”. Äfven ansågs då, att till oljans förvarande behöfdes blykistor, ”att den icke må af hettan utsläckja”.

År 1738 förordnades, sedan gamla fyrbåken träffats af åska och nedbrunnit, att den nya båken skulle blifva af sten, ”efter Hårlemans ritning”, och anordnades för utförande till en början 35000 D:r S:mt. Båken skulle erhålla 5 brännspeglar ”efter parabolisk linie”. Om ifrågavarande fyr yttrades år 1748, att den är ”den präktigaste fyrbåken, ej allenast i Östersjön, utan ock på många orter ej har sin like, och fyrar densamma nattetid med konkava slipade stålspeglar”.

År 1560 anbefalldes , att en ”fyrpande” skulle på Kullen (vid norra änden af Öresund) inrättas, och år 1581, att lyktan skulle uppsättas på ett bättre ställe. År 1635 föreskrefs, att en lykta skulle uppsättas på Falsterbo och 2:ne lyktor på Nidingen, hvilka skulle underhållas med stenkol. Att medel till en ringklocka för sistnämnde fyr skulle utgå, beslöts år 1764.

År 1724 yttrades, att på Paternoster-skären (utanför Marstrand) och Ölands södra udde ”icke torde vara tjenligt, att sätta fyrbåkar”, men år 1739 ansågs fyrbåk på sednare ställe nödig och år 1762 fick Amiralitets-Kollegium befallning att föranstalta om båkbyggnader på Paternoster och Ölands södra udde. Å sistnämnda ställe utfördes båkbyggnaden åren 1778--85. Ett förstnämnda år uppgjort förslag upptager kostnaden till 65,477 D:r S:mt (omkr. 87,000 R:dr).

Sedan år 1781 en fyrinrättning blifvit anbringad på Carlstens fästningstorn i Marstrand, med hufvudsakligen samma ändamål, som en fyr på Paternoster afsåg att fylla, förföll tills vidare frågan om sistnämnda fyrs anbringande, men upptog åter i sednare tider, hufvudsakligen af skäl, att erfarenheten visat, att moln och tjocka ofta samlade sig omkring det högt belägna fästningstornet och skymde den derå anbringade fyren. Den nya fyren å Pater Noster, äfvenså en ledfyr för ingående i Marstrands hamn genom norra inloppet, tändes den 1 November 1868 och samtidigt dermed släcktes Marstrands, eller, som den ock kallades, Carlstens fyr, hvilken, efter derå år 1836 skedd förändring, under flera år var landets starkaste fyr. Från 16 försilfrade speglar, anbringade 4 på hvarje sida af en omgående ställning, utkastades 4 starka ljusknippen, hvilka under gynnsamma omständigheter kunde synas på öfver 20 minuters, eller 5 mils, avstånd.

År 1748 tillförsäkrades egaren af Korsö båk vissa afgifter af fartyg, mot skyldighet att underhålla båken och besörja fyringen. Sedanfyrbåken af åska skadats, uppbyggdes det ännu befintliga stentornet. Båk och boställshus inköptes af Kronan år 1833.

Under 1700-talet tillkommo i öfrigt fyrarna år Djursten och Holmögadd (1764--66), samt Grönskär (1768--74), hvarjemte år 1795 på Falsterbo udde byggdes ett stentorn för en öppen stenkolsfyr, istället för den förut begagnade ”fyrvippen”.

Under innevarande århundrades första tredjedel tillkommo Östergarn s och Svartklubben s fyrar (1817--1820), samt de af städerna Malmö och Helsingborg underhållna hamnfyrarne.

Dels sjöfartens stegrande anspråk för densamma afsedda säkerhets-anstalter, understödt af en lifligare och allmännare utbredd känsla af pligt att bevara menniskolif, och dels det ökade värdet af ej mindre sjelfva sjötransportmedlen, än hvad som dermed transporterats, och varken sist eller minst i Sverige, framkallat stora förbättringar i nämnda slags anstalter, så att exempelvis efter 1837 antalet fyrar, afsedda till gagn för den allmänna sjöfarten (kust-fyrar och en del led-fyrar) här har mer än tredubblats, hvarjemte tillkommit 9 fartyg och ett betydligt antal hamn- och led-fyrar, anbringade dels af Kronan, dels av enskilda, hvarförutom i äldre fyrar förutvarande ofullkomliga lysapparater blifvit utbytta mot nya, konstruerade på vetenskapliga grunder och tillverkade med noggrannhet, som endast högt drifven arbets-skicklighet möjliggör.

--- I de äldsta fyrarne begagnades i allmänhet för åstadkommande af ljusskenet antingen stenkol eller oljelampor, de sednare anbringade framför speglar. Lysningssätt med ljus eller oljelampa, brinnande i lykta utan förstärningsmedel, synes ock hafva varit användt. Stenkolen brunno antingen i en korg eller gryta, uppstäld på taket af fyrtornet eller en annan upphöjning, eller ock i en korg (fyrfat), hängande i ena ändan af en vippstång (pl. 2). Sådan ”Fyrvipp” eller ”Fyrbåck” begagnades vid Falsterbo ända till år 1796.

I Örskärs fyr användes från dess anläggande år 1687 speglar. Efter uppförandet af stentornet fanns der år 1740 5 st. speglar, ”hvardera 1 aln 2 tum i diameter, försedd med 6 lampor”. År 1768 förordnades, att 4 st. rörliga speglar skulle anbringas. Medelst stänger från drifverkets axel rördes hvarje spegel, oberoende af de öfriga, omkring en vertikal axel. Fyren var således en blänkfyr, sannolik icke för att -- såsom ändamålet är med nuvarande blänkfyrar -- skilja denna fyr från någon annan, med hvilken förvexling kunde äga rum, utan för att fyren skulle kunna, med användandet af ett mindre antal rörliga speglar, ehuru med afbrott i skenet, dock lysa i alla riktningar mot sjön.

I Korsö fyr utskötos i början tvenne lanternor, en på hvardera sidan af tornet, å dertill inrättade ställningar. Sedermera användes 2:ne speglar, hvilka, för att belysa erforderlig del af horisonten, vredos omkring vertikala axlar förmedelst ett drifverk med pendel.

Förbättringar i stenkolsfyrarne egde i nyare tider rum derigenom, att kolelden omgafs med lanternin med glasfönster, att under ledstaden anbringades en genom hela tornet eller någon del deraf gående trumma, hvari askan nedföll, och att kolen upphissades med vindspel.

Några stenkolsfyrar finnas numera icke på Sveriges kuster. De äro alla förändrade och, liksom alla härstädes i sednare tider tillkomna fyrar, försedda antingen med förbättrade spegel-apparater, eller med ”Fresnelska linsapparater”. -- Den först här uppförda fyr med lins-apparat var Vinga södra, som tändes 1841. -- År 1843 förändrades Falsterbo fyr till linsfyr. Såväl i dessa, som i sedermera tillkomna linsfyrar, der för tillgodogörandet af en del uppåt och nedåt gående ljus folierade speglar begagnades, äro desamma utbytta mot katadioptriska linser, så att alla linsfyrar numera bestå af en dioptrisk midteldel samt en katadioptrisk krona öfver och ring under midteldelen, d. v. s. ljuset från lampan i apparatens fokus bringas att utgå horisontellt genom brytning i midteldelens lins och genom både brytning och reflektion uti linserna i kronan öfver och ringen under.

De i fyrar nu mera använda speglar hafva alltid den reflekterade ytan försilfrad. Till formen äro de antingen paraboliskt konkava speglar bakom lamplågan, eller ock s. k. sideral-sken, sammansatta af 2:ne spegelytor, den ena öfver och den andra under lågan. Från de förra utgår ljuset från lampan i spegelns fokus, återkastadt af den vertikalt ställda spegeln, parallellt med eller något divergerande från spegelns horisontella axel. I sideralskenen reflekteras af de öfver och under liggande paraboliska ytorna de uppåt och nedåt riktade ljusstrålarna, så att de utgå horisontellt.

Det i sednare tider betydligt ökade antalet af fyrar, hvarigenom afstånden mellan närliggande sådana minskats, har gjort nödvändigt, att, utom de äldre sätten för att förhindra förvexling - nemligen medelst användande af fyr med ett stillastående sken eller med 2:ne stillastående sken eller medelst starka blänkar och förmörkelser dessemellan - använda fyrar dels med färgadt, vanligen rödt, sken, dels med föränderlig styrka i skenet, d. v. s. fast sken, omvexladt med starka blänkar, dels med vexlande rödt och hvitt sken m. fl. variationer.

Af de f.n. befintliga 10 fyrfartygen, deri inberäknadt ett reservfartyg, äro 3 af jern, öfriga af trä. I de nyare jernfartygen är besättningens bostad medelst slaggångar skild från fartygs-sidan.

De större fartygen äro af 30 till 40 nylästers dräktighet, och till deras förtöjande användas 1,4 tums kettingar samt skål-(mushrooms-)ankare af omkring 40 centners vigt. De flesta fyrapparater bestå af lampor med paraboliska speglar, fästade till en ring omkring den mast, som vid apparatens upphissande styrer densamma jemte omslutande lanternin. Å ett af fartygen består apparaten af 3:ne lampor med linsglas, som hänga på armar, fästade på en ring omkring masten. Å de mindre fyrfartygen användas sideralsken med fotogen lampor anbringade i fritt hängande lanternor eller i lanternin på från däck uppbyggda torn.

---

Såsom redan är anfördt, skulle egarne af Landsorts och Korsö fyrar underhålla fyringen mot uppbärande af en viss afgift, som erlades af förbigående fartyg. Äfven i Örskärs fyr hvilken dock egdes af Kronan, underhölls fyringen af enskild person enligt kontrakt. Under danska tiden underhölls Kullens fyr af personer, som för sådan skyldighets fullgörande erhållit donation dels ”Kuldegårde” (nu Kullagården), dels andra gårdar, dels ock ersättning i penningar. År 1724 anbefaldes, att ”contracter in perpetuum” skulle afslutas om underhållet af fyringen på Kullens, Nidingens, Falsterbo och Gräsö (Örskärs) fyrar. Klander mot fyringens uppehållande och tvister med personer, som åtagit sig densamma, antyda sättets mindre lämplighet. Att det ej var billigt, kan slutas deraf, att intressenterna för Skånska stenkolsverket fingo år 1762 såsom tillökning i arrendet 12,351d:r s:mt (omkring 16,000 R:dr) och att år 1765 en person tilldelades för fyringen vid samma fyrar 2,000 R:dr Hamb. Banko (omkr. 8,000 R:dr). Underhållet medelst entreprenad fortfor dock vid en del fyrar ganska länge. Nu mera besörjes underhållet af fyringen utaf Kronan vid alla dessa fyrar.

Lysningsterminen var vid särskilda fyrar förr olika. År 1748 underhölls t. ex. kolelden i Falsterbo fyrvipp endast höst och vår och för särskilda fyrar gällde ända till sednare tider särskilda föreskrifter. För Kronans fyrar äro föreskrifterna i detta afseende, med undantag endast för några af de nordligaste fyrarna, numera lika.

---

Å en i början af 1770-talet uppgjord och intill år 1786 fullständigad förteckning öfver fyrarne från Gefle till Norska gränsen finnas följande fyrar upptagna:

Landsort 1 fyr med stenkol.
Korsö 1 fyr med lampor.
Grönskär 1 fyr med stenkol.
Örskär 1 fyr med lampor.
Djursten 1 fyr med stenkol.
Marstrand 1 fyr med lampor.
Nidingen 2 fyrar med stenkol; ”brinna på sin aska”.
Kullen 1 fyr med stenkol.
Falsterbo 1 fyr ”Wipp med fyrfat på en stång”.
Ölands Södra Udde 1 fyr med stenkol.
Summa 11 st. fyrar.


Fyrarne i Bottniska och Finska vikarne samt på Åland äro ej i omnämnda förteckning upptagne, emedan såsom orden lyda ”tillbörlig underrättelse saknas”. Då emellertid redan år 1764 anvisades medel för anbringande af en ”fyrvipp” å Holmögaddar, fanns antagligen äfven därstädes vid nämnde tid en fyr. Intill århundradets slut egde ej annan förändring rum i fyrväsendets beskaffenhet, än att fyrvippen vid Falsterbo år 1796 utbyttes mot en stenkolsfyr å det då uppförda stentornet. Fyrarnes antal å svenska kusten från norska gränsen till Torneå utgjorde vid början af innevarande århundrade således 12, hvaraf till fyringen användes stenkol uti 9 och oljelampor med speglar i de trenne öfriga.

Å de i äldre tider uppförda och ännu begagnade stentornen vid Landsort, Korsö, Grönskär, Ölands Södra Udde och Falsterbo äro linsapparater och å tornen vid Örskär och Kullen förbättrade spegel-apparater nu anbringade. Djurstens gamla fyrtorn är rifvet och ett nytt uppfördt.


Upplysning om äldre och nyare fyrars beskaffenhet och useende lemna de å planscherna 1-4 aftecknade fyrinrättningarna.

Pl. 1 och 2 visa Landsorts och Djurstens fyrars utseende vid olika tider.
Pl. 3 visar Grönskär såsom öppen och Svartklubben såsom sluten stenkolsfyr.
Pl. 4 visar genomskärningen af Fårö fyrtorn, hvilket var det sista större fyrtorn af sten, som blivit uppfördt, samt af Pater Nosters torn, det högsta järntorn, som hittills härstädes blifvit bygdt.
Pl. 5 visar ungefärliga anordningen af nu begagnade linser och speglar i fyrar med fast sken och blänk, samt de ritningar, hvari de från ljuskällan utgående strålar af apparaterna blifvit sammanförda.

---

På sätt redan omnämndt stäldes år 1652 fyrbåkarna under Amiralitetets ”Inspection och Direction”, Sedermera har ock fortfarande öfverinseendet öfver Lots- och Fyrinrättningarne tillhört de särskilda Styrelser, som tid efter annan haft sig uppdraget vården af Flottans angelägenheter, och den närmare tillsynen utöfvas af Lotsdirektören samt det år 1820 i dess ännu befintliga skick organiserade Distrikt- och Fördelnings-befälet. Tillsynen öfver vissa utöfvas dock ända till omkring 30 år sedan af särskilda, Lots- och Fyrinrättningen icke tillhörande personer.

De Kongl. Förordningarne och Reglementena för Lots- och Fyr(båk)inrättningarne af såväl 1820 och 1827 som 1862 bestämde, att ekonomiska mål skulle i Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena handläggas på föredragning af Lotsdirektören, hvilken var Chef för personalen och om hvars tjenstgöring han inom de af nämnde författningar bestämdagränser egde förordna. Sedan genom Kongl. Reglementet för Lots-Styrelsen af d. 21 dec. 1871 Kongl. Förvaltningens af Sjöärendena befattning med Lots- och Fyrinrättningens ekonomi äfven upphört och dess åliggande i sådant hänseende överflyttats på Lotsdirektören, är han numera ensam ansvarig för nämnde inrättnings tillbörliga underhåll och vård, dervid biträdd af i Styrelsen anställda civila personer och fyringeniörer, samt Distrikt- och Fördelnings-befälet, stationeradt i orter på kusten.

De för Lots- och Fyrinrättningens underhåll erforderliga kostnader bestridas af fyr- och båk-medlen, eller den avgift, som i svensk hamn en gång i månaden erlägges af fartyg, hvilka från utrikes ort ankomna eller dit afgå.

---

Antalet af de af Kronan underhållna fyrinrättningar är:

Fyrar å land stycken
färdigbyggda 62
under byggnad (Dämman) 1
Fyrfartyg 9
Summa 72

Antalet personer anställda för fyrinrättningarnas vård är 221. För år 1873 beräknad aflönings- och underhållskostnad för alla fyrinrättningarne uppgår till R:dr R:mt 237,731.


Kostnaden för några under de sednare åren tillkomna fyrinrättningar samt årlig aflönings- och underhållskostnad synes af nedanstående.

Byggnadsår Lysnings- apparat och lanternin. R:dr Torn eller fartyg enligt kontrakt. R:dr Boningshus och arbets- kostnad. R:dr Total kostnad. R:dr Årlig under- hållskostnad omkring: R:dr
Paternosters fyr, 1:a ordningens linsapparat, 128 fot högt öppet torn af jern på klippgrund 1867 & 1868 49,886 34,900 38,463 123,249 6,200
Wäderöbods fyr, 2:a ordningens linsapparat, 63 fot högt öppet torn af jern på klippgrund 1866 & 1867 35,607 17,900 45,879 99,386 4,200
Warbergs fyr, 3:e ordningens linsapparat, 56 fot högt torn af jern på klippgrund 1871 22,492 8,875 22,243 53,610 2,300
Hvens fyr, 4:e ordningens linsapparat, torn vid sidan af boningshus, af trä 1871 8,132 --- 18,883 27,015 1,700
Fyrfartyget Falsterbo, af trä, byggt på Kronans varf; 2:ne engelska spegelapparater 1863 - 1865 14,132 --- --- 90,573 8,500 *)
Fyrfartyget N:o 8 (reserv), af jern, byggdt på enskildt varf; 2:ne franska linsapparater 1869 - 1871 7,910 72,450 --- 97,479 ---


*) Deruti ej inberäknad kostnad af utläggning och intagning, och ej heller af större reparationer. 


Allmänna nu gällanade bestämmelser rörande fyrarnes underhåll och lysningstid, förklaringar öfver i beskrifningarne förekommande uttryck, m. m.

Kustfyrar, hvilka för den allmänna sjöfartens nytta äro inrättade, underhållas af Kronan.

Ledfyrar, ämnade för fartygs ledning i trängre farleder eller angöring af vigtigare inlopp, underhållas en del af Kronan och en annan del af enskilda kommuner.

Hamnfyrar, afsedda för insegling till städers eller enskildes hamnar, underhållas af enskilde.

Derest ej annorlunda är i de särskilda beskrifningarna anfördt, tändas fyrarna vid solens nedgång och hållas lysande till dess uppgång under hela den tid af året, då sjöfarten ej af is hindras.

Fyrfartygen utläggas hvarje år vid den tid, då fara för is icke längre förefinnes, samt intagas åter när deras säkerhet hotas af isläggning.

Om all förändring i fyrarnas lysningssätt äfvensom om skedd utläggning och intagning af fyrfartyg meddelas underrättelser genom i tidningarne införda kungörelser.

Med fast eller stillastående fyrsken (F.) förstås, att fyren visar ett lika, icke afbrutet sken öfver hela horisonten, dess lysfält omfattar.

Blänkfyr (B.) visar starka sken eller blänkar, hvilka efter mörka mellantider regelbundet återkomma. Blänkarna, hvilka hastigt till- och aftaga i ljusstyrka, äro, i jemförelse med de mörka mellantiderna, korta.

I fast fyr med blänk (F. m. B.) afbrytes ett fast sken med längre varaktighet af starkare blänkar. Dessa föregås och efterföljas vanligen af kortare förmörkelser.

Fyrar med tindrande sken (T.) äro blänkfyrar, där blänkarna följa tätt på hvarandra. I Beskrifningen kallas fyr tindrande, då blänk och derpå följande mörker tillsammans icke öfverstiga 10 sekunder.

Uti ”fasta fyrar” är fyrapparaten stillastående, men i fyrar med föränderligt sken i sin helhet eller till någon del rörlig omkring en vartikal axel. Rörelsen åstadkommes genom urverk, som drifves med lod. Den stötte eller mindre hasyighet, hvarmed fyrar med föränderligt sken förändringarna följa på hvarandra, tjenar någon gång att särskilja fyrar.

På afstånd, understigande 3 till 4 minuter, synes i starka blänkfyrar vanligen ett svagare sken äfven emellan blänkarne, härrörande dels af ljus, som utgår direkt från lamporna, dels af irreguljert reflekteradt eller brutet ljus.

Der någon särskild färg, ej är för fyrskenet angifven, är det alltid ofärgadt eller hvitt. Rödt sken betecknas med r. och grönt sken med gr.; vexlande hvitt och rödt sken med hv. o. r.

Med fyrarnas lysvidd förstås i det följande det afstånd, på hvilket fyren med hänsyn till fyrljusets höjd och styrka kan, under någorlunda klart och sigtigt väder, blifva synlig från ett fartyg, derå ögat har 10 till 12 fots höjd öfver vattnet. Lysvidden är uppgifven i latituds minuter (1/60 af en grad på eqvatorn).

Afstånd äro i öfrigt uppgifna i minuter eller och i geografiska mil (1/15 af en grad).

Med lysfält förstås den större eller mindre del af horisonten hvaremot ljuset utgår utan att vara skymdt af mellenliggande föremål.

Uppgifna bäringar äro magnetiska eller efter missvisande kompass.


Missvisningen är för närvarande Västlig
Bottniska vikens norra del 6° à 8°
Bottniska vikens södra del 8° à 9°
Östersjökusten från Gefle till Kalmar 10° à 11°
Östersjökusten från Kalmar t.o.m. Öresund 12° à 13°
Kattegatt 14° à 15°


Å förtoningarna uppgifne bäringar äro räknade mot fyr eller annat namngifvet ställe.

Der ringklocka (Rk.) eller gonggong (Gg.) finnes, att dermed under disigt väder och tjocka gifva varningssignaler, sker sådant med kortare mellantider och alltid med flera slag eller hvirflar strax efter hvarandra.

Med de vid vissa fyrplatser befintliga eller dem 1873 tilldelade kanoner (K.) besvaras kanonskott ellee annan ljudsignal, som under tjocka höres från i närheten varande fartyg.

Den vid Winga fyrplats uppsatta mistluren (ML.) af amerikansk konstruktion, hålles i verksamhet under tjocka. Luren ger under hvarje minut ett eller tvenne starka skärande trumpet-ljud af omkring 5 sekunders varaktighet. Unde omständigheter, som för ljudets fortplantning äro någorlunda fördelaktiga , kan den höras på 4 till 6 minuters afstånd.

Vid en del fyrplatser, der lotsar äro stationerade, finnas signalkulor, svarta och med ett hvitt medtelbälte. Är kulan hissad, visar sådant, att lots finnes att tillgå. Äro alla lotsarna utgångna, är signal-kulan nedhalad.

---

På åtskilliga delar af kusten och å Gotland har den fiskeri-idkande befolkningen tillstånd, att, då så erfordras, till rättelse för utevarande fiskebåtar, hålla tända mindre s.k. fiskefyrar. Dessa skola alltid användas två och två, och ega de så ringa ljusstyrka, att deras sken icke bör kunna förvexlas med nutidens fyrars starka ljus-sken.

---

Uti insjöarna och vid flera af kanalerna inuti landet hållas fyrar tända af enskilda kommuner eller bolag, för att der underlätta sjöfarten. Uti Wenern t.ex. finnas ej mindre än 38 sådana fyrar. Då dessa likväl äro för den allmänna sjöfartens gagn afsedda, och förändring i desamma kan ske, utan att någon Statens myndighet dertill skall lemna tillstånd, har i denna beskrifning endast upptagits de i insjöarna Wenern och Wettern af Staten underhållna fyrarne Hjortens udde och Fjuk.

Förteckning öfver fyrarne:

a) enligt bokstafsföljd,

År, då fyren tändes eller förbättrades

Fyr År Fyr År Fyr År
Agö 1860 Femörehufvud 1867 Hjortens udde 1852
Bjuröklubb 1859 Finngrundet 1859 Hoborg 1846
Björn 1859 Fjuk 1852 Holmö Gadd 1764 & 1838 & 1856
Bokö 1867 Fårö 1847 Hven 1871
Borgholm 1865 Gefveskär 1866 Hållö 1842 & 1868
Brämö 1859 Gotska Sandö 1859 Häradsskär 1863
Buskär 1841 Grepen 1872 Isboudd 1866
Bönan 1840 Grimskär 1837 & 1851 & 1865 Kanholmen 1867
Böttö 1841 Grislehamn 1845 Karlshamn 1871
Djursten 1765 & 1839 Grundkallen 1864 Karlskrona 1870
Dämman (bygge pågår) Grönskär 1774 & 1786 & 1845 Korsö 1748 & 1847 & 1869
Elfsborg 1869 Halmstad 1867 Kullen 1500-talet & 1843
Falsterbo 1635 & 1795 & 1843 Hanö 1869 Landskrona 1844 & 1866
Falsteboref 1844 & 1865 Helsingborg 1833 & 1866
Faludden 1867 (fortsättning, se nästa tabell)


År, då fyren tändes eller förbättrades

Fyr År Fyr År Fyr År
Landsort 1669 & 1672 & 1840 & 1870 Sandhamn 1870 Warberg 1871
Ledskär 1867 Sandhammaren 1862 Warberg (hamnfyr) -
Lungö 1861 Simpnäsklubb 1869 Westergarns Utholme 1860
Malmö 1822 Skag 1871 Winga 1841 & 1854
Malörn 1851 Skutskär 1870 Wisby 1867
Marstrand (hamnfyr) 1868 Stora Fjäderägg 1851 Wäderöbod 1867
Morups Tånge 1843 Storjungfrun 1839 & 1853 Ystad 1847 & 1865
Måseskär 1865 Svartklubben 1820 & 1842 & 1849 Äggegrund 1838 & 1862
Måsknuf 1868 Svenska Björn 1868 Ölands norra 1845
Nidingen 1635 & 1832 & 1846 Svinbådan 1866 Ölands södra 1785 & 1822 & 1845
Nordkoster 1850 & 1854 Sydostbrottet 1862 Ölands östra 1872
När 1872 Söderarm 1839 Örskär 1687 & 1740 & 1768 & 1852
Näskubben 1850 & 1869 Trelleborg 1863 & 1871 Östergarn 1817 & 1849
Paternoster 1868 Tylö 1870
Råå 1857 Understen 1848
Rödkallen 1872 Utgrunden 1866
Utklippan 1840 & 1870

b) enligt läge och planche-nummer

Planche- Beskaffenhet Mist-signals- Planche- Beskaffenhet Mist-signals-
nummer Bottniska viken af fyrljuset apparater nummer af fyrljuset apparater
I Malörn F. XX Understen F.
II Rödkallen B. XXI Svartklubben B. Rk.
III Bjuröklubb F. Gg. XXII Grislehamn (postfyr) F.
IV Stora Fjäderägg B.
V Holmö Gadd F. K. Östersjön
VI Sydostbrottet, fartyg B. XXIII Simpnäsklubb F. Gg.
VII Skag B. Rk. XXIV Näskubben F. r.
VIII Lungö F. m. B. XXV Söderarm B.
IX Brämö F. XXVI Svenska Björn, fartyg. 2 F. - F. Rk.
X Agö B. Gg. XXVII Kanholmen F.
XI Storjungfrun F. XXVIII Sandhamn F. - F. r.
XII Bönan F. XXIX Grönskär F.
XIII Skutskär F. r. XXX Korsö F. m. B.
XIV Äggegrund F Gg. XXXI Måsknuf F.
XV Finngrundet, fartyg F. Rk. XXXII Landsort F. m. r. B. K. Gg.
XVI Björn, 2 fyrar F. - F. K. XXXIII Bokö F.
XVII Örskär B. XXXIV Ledskär F.
XVIII Grundkallen, fartyg 2 F. - F. Rk. XXXV Femörehufvud F. Gg.
XIX 1 Grepen, fartyg F. Rk. Gg. XXXVI
XIX 2 Djursten F. r. o. hv. XXXVII Häradsskär F. m. B.


Planche- Östersjön Beskaffenhet Mist-signals- Planche- Beskaffenhet Mist-signals-
nummer (forts.) af fyrljuset apparater nummer af fyrljuset apparater
XXXVII Gotska Sandö, 2 F. - F. LX Falsterboref, fartyg, 2 F. - F. Rk.
XXXIX Fårö B. Gg. LXI Falsterbo F.
XL Östergarn F. Rk.
XLI När T. Öresund
XLII Faludden F. r. K. Gg. LXII Malmö F.
XLIII Hoborg B. LXIII Landskrona, 2 F. - F. r.
XLIV Westergarns Utholme F. LXIV Hven B.
XLV Wisby F. r. LXV Råå F. gr.
XLVI Ölands norra F. LXVI Helsingborg F. r.
XLVII Dämman B. LXVII Svinbådan, fartyg, 2 F. r. - F. r. Rk.
XLVIII Borgholm F. LXVIII Kullen B.
XLIX Isboudd F.
L Grimskär F. Gg. Kattegatt
LI Utgrunden, fartyg, 2 F. - F. LXIX Halmstad F. r.
LII Ölands södra F. K. LXX Tylö F.
LIII Ölands östra T. LXXI Morups Tånge F.
LIV Karlskrona, 2 (1 fartyg) F. - F. r. Gg. LXXII Warberg B. r. o. hv.
LV 1 Utklippan] F. m. B. Rk. LXXIII Warberg (hamnfyrar) 2 F. r. - F. gr.
LV 2 Karlshamn F. r. LXXIV Nidingen, 2 F. - F. K. Rk.
LVI Hanö F. m. r. B LXXV Winga, 2 F. - F. m. B Ml. K
LVII Sandhammaren, 2 F. - F. LXXVI Buskär F. hv. o. r.
LVIII Ystad a & b F. - F.r. LXXVII Böttö F.
LIX Trelleborg, 2 F. r. - F. r. LXXVIII Gefveskär F. r.


Planche- Kattegatt Beskaffenhet Mist-signals- Planche- Beskaffenhet Mist-signals-
nummer (forts.) af fyrljuset apparater nummer Wenern af fyrljuset apparater
LXXIX Elfsborg F. hv. o. r. LXXXVI Hjortens udde F.
LXXX Marstrand (hamnfyr) F.
LXXXI Paternoster B. Rk. Wettern
LXXXII Måseskär F. r. K. LXXXVII Fjuk F.
LXXXIII Hållö T.
LXXXIV Wäderöbod B. r. o. hv. Gg. Anm. Kursiveradt namn antyder, att fyren
LXXXV Nordkoster, 2 F. - F. m. B. underhålles af menighet eller enskilde.


Fyrbeskrifningar

Planche nummer 1-5 (Klick i bilden gör den större)

1872-Pl1.jpg 1872-Pl2.jpg 1872-Pl3.jpg 1872-Pl4.jpg 1872-Pl5.jpg


Planche nummer I-LXXXVII (Klick i bilden gör den större)

1872-PlI.jpg 1872-Pl-II.jpg 1872-Pl-III.jpg 1872-Pl-IV.jpg 1872-Pl-V.jpg 1872-Pl-VI.jpg 1872-Pl-VII.jpg

(här kommer mera)


Jfr mil, längdmått, Svensk Fyrlista, Underrättelse 1848